Missionsnyheter content

Under årskonferensen i Karleby ordnade aktionsgruppen i Grankulla en insamling för att köpa ryggsäckar till eleverna i klassen för de hörselskadade barnen i Nyadire Primary School. The Nyadire Connection skickar årligen ryggsäckar fyllda med pennor och block m.m. i en container med utrustning och gåvor till Nyadire. Aktionsgruppen i Grankulla fick veta att de inte finns sponsorer för de hörselskadade eleverna och de har blivit utan ryggsäckar tidigare. På årskonferensen fick vi sponsorer för 21 av de 29 barnen, stort tack till er som deltog!

Hör barnen sjunga en sång som amerikanerna lärt dem via följande länk:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=HmWN6iptiCA

Från Chikwizo,Zimbabwe kommer dessa två bilder (tryck på rubriken). Våra metodistvänner från TNC är med och finansierar en klinik, som också har utrymme för väntande mödrar, kök och toaletter. Arbetet går framåt med fart!

Missionsrådets projekt för ett elevinternat vid yrkesskolan Word of Faith Community College är nu precis i startgroparna efter att projektet har blivit godkänt i Frikyrklig samverkan r.f.:s olika instanser och rådet kan skicka första raten till byggstart. Budgeten för 2014 är ca 90 000e och UM:s bidrag täcker 83% av kostnaderna.

Mot Harare. Vi steg upp kl 5.15, åt frukost och stängde kappsäckarna. Lite över kl 6 var vi på väg redan. När vi anlände till Nyadire körde vi i mörker, nu i morgonsolen. Vi såg ett fantastiskt landskap – kuperat, grönt och vackert. Många blommor växer vilt. En del av dem har så stark doft att ett företag i Tyskland bestämt sig för att göra parfym av dem och erbjuder kontrakt till lokala odlare. På vissa ställen finns odlingar med solrosor. Av dem gör man solrosolja, men problemet är att inköparna av solrosorna har monopol och betalar dåligt. Vår chaufför, pastor Forbes Mutongo, har själv två jordbruk både som en investering och som en inkomstkälla för att kunna betala studierna åt tre barn. Han har skaffat en egen anläggning för att pressa solrosor och allt möjligt annat som man vill.

Möte med sociala myndigheter i Mutoko. Socialväsendet i Zimbabwe handhas av regeringen, inte av den kommunala administrationen. Under onsdag förmiddag besökte vi socialkansliet i Mutoko som finns inrymt i en liten, sliten byggnad. Under tiden vi väntade på vår kontaktperson fick jag reda på att hon i själva verket är den enda socialarbetaren i Mutoko. Tidigare har det funnits en person till, men den personen flyttades till ett annat område. Socialarbetaren är en elegant, ung kvinna. I motsats till det som är allmänt i Zimbabwe är hon inte snabb att skratta och inte heller öppen och lätt att umgås med. Kanske typiskt statstjänsteman? Hon redogjorde sakligt för varför reglerna för barnhem av typen Home of Hope inte längre accepteras av regeringen.