Skip to Content

BLOGG 5: Projektplaneringsresa till Zimbabwe 21.2-2.3.2014

Rektor för Nyadire Primary School tar emot OH-apparaten från Grankulla. Glädjen är stor.

Skolgudstjänst. Tisdag morgon kl 7.00 deltog tre fjärdedelar av teamet från Finland i skolgudstjänsten för High School som hålls varje vecka samma dag och tid. Kyrkan var igen fylld till sista plats med barn och ungdomar i skoluniformer. Gudstjänsten leddes av en av de äldre ungdomarna, kören sjöng, skolprästen skötte vissa delar och en av lärarna predikade. Predikan handlade om självbehärskning med utgångspunkt i 1 Petrusbrevet. Att inte skaffa nytt bälte till skoluniformen, att slänga skräp på marken (för att man vet att klass 1 plockar upp det), att mumla när rektorn ger information som man inte gillar eller att väsnas på lektionen är alla exempel på brist på självbehärskning. Andligt leder självbehärskningen till att man kan ta tid för bön och också skyddas från djävulens onda angrepp, sade läraren.

Volontär. Den teammedlem som inte deltog i skolgudstjänsten, Mia Rönnskär, förberedde sig för sin insats som volontär på sjukhuset hon skulle inleda samma dag kl 8. Under dagen fick hon besöka alla avdelningar. Bl.a. delade hon ut medhavda babykläder till höggravida blivande mammor på BB:et. Sjukhuset har för närvarande ca 40 patienter, men har kapacitet för 240. Det tar emot patienter från ett stort uppsamlingsområde. Idag finns det dock mindre kliniker i byarna där sjukvårdare tar hand om enklare sjukdomsfall, endast svårare skickas till sjukhuset som har två läkartjänster. Från detta sjukhus skickas patienterna vid behov vidare till ett distriktssjukhus och därefter till centralsjukhuset i Harare, där det finns tillgång till specialsjukvård inom de flesta områdena. Sjukhuset är mycket slitet och nedgånget. Stora reparationer borde till för att höja standarden. Sjukvården i Zimbabwe har nog andra prioriteringar än i Finland, kunde volontären konstatera. T.ex. var handsprit för desinficering av händerna ett okänt begrepp.

Projektplan och avtal. Under tisdag förmiddag skulle projektplanen gås igenom med alla som har inflytande lokalt på barnhemmet Home of Hope. Det visade sig emellertid att alla inbjudna inte kunde möta upp. Samma dag skulle alla pastorer i distriktet mötas för en tredagars retreat, och de ansvariga hade en hel del jobb kring detta. På plats fanns barnhemmets administratör Emmanuel Chiimba, ordförande för Nyadire Mission pastor Julius Tsiga och barnhemmets pastor Matonga. Projektplanen presenterades trots att där fortfarande finns öppna frågor som ännu skall behandlas under veckan. Avtalet presenterades också. Både projektplan och avtal diskuterades utgående från de ramar som Finlands Utrikesministerium ställt upp för samarbetsprojekt likt detta.

Besök i Mutoko. Ett snabbt besök i den närliggande staden Mutoko gjordes efter avslutat möte med Nyadire Mission’s ordförande. Vägen är en grusväg som är i otroligt dåligt skick efter senaste regnperiod – staden Mutoko saknar resurser för att sköta om vägen och slitaget på bilarna är enormt. Längs vägen körde vi över bron över Nyadire River. Floden är full av krokodiler men några modiga fiskare trotsade detta och stod och fiskade en bit från den plats där en liten pojke tidigare anfallits av en krokodil. Trots rasande fart mellan groparna tog färden nästan 45 minuter. Färden var minst sagt oöm, speciellt för en av teammedlemmarna som har ryggproblem. I Mutoko fick vi tag i en telefonnummer som fanns i en av teammedlemmarnas mailbox som vi inte kommit åt pga brist på internettillgång och ström, handlade bl.a. dricksvatten och toalettpapper, köpte en efterlängtad DVD-spelare och decoder samt matvaror till barnhemmet. Vi hade tänkt köpa nya glasrutor till två söndriga fönster, men tiden tog slut. Teammedlemmarna oroade sig också för hur de skulle transporteras hem utan att gå sönder. Den gropiga vägen är dock den enda möjligheten att nå Nyadire Mission.

Hörselskadade barn. Efter visiten i Mutoko besökte teamet från Finland Nyadire Primary School som unikt nog tar hand om utbildningen av 29 barn med olika grader av hörselskada. Det finns ingen annan skola i fyra distrikt runt omkring med denna möjlighet. De flesta av de hörselskadade barnen kommer från mycket fattiga förhållanden och därför hade endast några få skoluniformer. Likaså saknar de möjlighet att betala skolavgiften. Utan skolgång är de dock dömda till ett liv i misär, och därför får de enligt rektor gå kvar i skolan (på bekostnad av de andra föräldrarna vilket de inte gillar). Är man hörselskadad finns det små chanser till fortsatta studier om man inte är välbärgad. I Harare finns utbildningar, men de kostar 500USD per termin (tre per kalenderår). Någon typ av praktisk träning vore därför nödvändig. Skolan passade på att presentera en förteckning över möjliga satsningar som partners i t.ex. Finland kunde bidra med. Teamet lovade ta förteckningen med till Finland och ge den till aktionsgruppen i Grankulla. Grankulla svenska metodistförsamling hade skänkt en OH-apparat till skolan och den överräcktes i samband med överläggningarna. De hörselskadades lärare var oerhört glad över detta hjälpmedel eftersom visuella arbetsmetoder är så viktiga då de auditiva inte kan användas.

Therese. Ett av de barn som vuxit upp med metodistkyrkans tidigare missionär Rut Lindgren, Therese, är numera gift och bor i en by tre timmars vandring från Nyadire Mission. Via Home of Hope’s administratör fick vi kontakt med henne. Hon besökte Nyadire två dagar i streck, måndag och tisdag. Första dagen med sin lilla fyra månader gamla son och den andra dagen med både sonen och den femåriga dottern. Barnen fick nya kläder av en av teammedlemmarna. Det visade sig att Thereses man var arbetslös och att de förhållanden man lever under är ganska svåra. T.ex. hade dottern utestängts från byskolan pga obetald skolavgift. Skolavgiften där är endast 15 USD per termin. Vi bjöd gästerna på lite ätbart, gav dottern klistermärken och betalade två terminers skolavgifter åt Therese.



mission | about seo