Skip to Content

Märkesåret markerar skillnad och samhörighet

Björn 2.jpg

Det har från början varit klart att firandet av reformationens 500 år inte kan ha karaktär av en jubelfest. Det faktum att kyrkan splittrades är ju inte i sig en orsak till glädje. Därför är den ekumeniska grundtonen i märkesåret en viktig markering. Det här syntes ju också i att påven och Lutherska Världsförbundet tillsammans inbjöd till festligheterna i Lund då märkesåret inleddes.

Under det senaste halvseklet har många betydelsefulla framsteg gjorts i samtalen mellan lutheraner och den katolska kyrkan. Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen markerar att alla de motsättningar som drev fram splittringen för 500 år sedan inte längre är aktuella. Samtidigt skall vi inte blunda för det som skiljer, och som fortfarande markerar sår i Kristi kropp. En synlig nattvardsgemenskap torde ligga högt på mångas önskelista.

När vi på finlandssvenskt håll planerade märkesårets inledningsgudstjänst i Borgå domkyrka var vi måna om att Borgå stift och Frikyrklig samverkan skulle genomföra den tillsammans. Representanter för de olika protestantiska samfunden bidrog till att högmässan blev en markering av samhörighet.

Relationen mellan den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Metodistkyrkorna är särskilt intim efter att avtalet som möjliggör altar- och predikstolsgemenskap undertecknades. Därför kunde festhögmässan ledas av en liturg från vartdera samfundet. Predikotexten valdes ur Jesu bön om lärjungarnas enhet, och predikan förverkligades genom dialog mellan mig och pastor Catarina Olin från Missionskyrkan.

På finlandssvenskt håll finns det sedan gammalt ett gott samarbete på lokalplanet mellan församlingar tillhörande olika kyrkosamfund. Lärosamtal mellan lutherska kyrkan och enskilda frikyrkor har också bidragit till detta.

De gånger jag som biskop i Borgå har fått medverka i olika frikyrkliga sammanhang har jag känt en stark samhörighet. Vi delar en gemensam målsättning att verka för Guds rike, även om våra yttre förutsättningar kan se olika ut.

Den goda lokalekumeniken på finlandssvenskt håll har antagligen bidragit till att Borgå stift i flera repriser har väckt initiativ om utökad gästfrihet i den lutherska kyrkans gudstjänstfirande. Som bäst håller vårt initiativ om utökade möjligheter för medlemmar av andra samfund att delta i nattvardsfirandet att bli verklighet. Kyrkomötet förhöll sig positivt till förslaget, och nu återstår att se hur biskopsmötet kommer att formulera sina tillämpningsdirektiv. Även förslaget om att pastorer från andra samfund kan inbjudas att predika i de lutherska församlingarnas högmässor ser ut att få en positiv behandling i kyrkomötet.

Vad kunde vara nästa steg? Erkännande av varandras dop har länge diskuterats i de ekumeniska samtalen i vårt land.

Ekumeniska Rådet i Finland har nyligen bett sina medlemskyrkor utse representanter till ett samtal om hur de olika kyrkorna och samfunden idag förhåller sig till varandras dopsyner. Frågan kompliceras av att barndopet i vissa samfund ses som ett av de tydligaste uttrycken för Guds suveräna nåd, medan troendedopet inom andra samfund kan sägas utgöra kärnan i identiteten som kristen.

Reformationstidens hätska fördömanden av ”vederdöpare” är tack och lov för länge sedan ett passerat stadium, men som protestanter har vi fortsättningsvis all anledning att öva oss i konsten att respektera varandras olika teologiska betoningar.

Målsättningen kan inta vara att sudda ut skillnader i frågor som är av grundläggande betydelse för vår självförståelse som samfund och som enskilda kristna. Däremot bör vi med empati och respekt erkänna varandras ärliga strävan att troget mot Guds ord och våra samfunds levande traditioner försöka finna ut vad det betyder att vara kyrka idag.

En viktig händelse under reformationens märkesår är de ekumeniska finlandssvenska kyrkodagarna i Åbo 19-21 maj 2017. Här erbjuds många intressanta möjligheter att stärka samhörigheten över samfundsgränserna, och bli påminda om att det finns oändligt mycket mer som förenar oss än vad som skiljer.

Jag ser fram emot många möten och samtal, där jag kan inspireras av det levande teologiska samtalet inom Kristi kyrka, och förnyas av den Gud som upprätthåller vår värld och ständigt skapar nytt.



rsnb | about seo