Skip to Content

Det kan hända saker på ett år...

Igår (21.2 2010) besökte en tjej från Kenya vår gudstjänst. Det var andra gången hon satte sin fot i vår kyrka. Tjejen, vi kan kalla henne "Cath", är muslim. När Cath kom till kyrkan för första gången för mer än ett år sen ville hon sitta i vestibulen under hela gudstjänsten. Det var Ramadan, muslimernas fastemånad, och hon fick inte komma ända in (menade hon). Hon var ganska avvaktande då och inte alls intresserad av att prata. Så minns jag Cath från den första gången.

Igår kom hon på nytt. Jag tänkte nästan få en chock då jag såg henne. Det var mitt under offergången i början av gudstjänsten och plötsligt stegar hon fram till altaret med sin gåva. Jag blir alldeles mållös. Efter gudstjänsten äter Cath och jag tillsammans. Hennes bakgrund kommer på tal och hon säjer: "Jag har inte bett (till Allah) på nästan ett år".

Hon ställer massor av frågor: "Hur kan du som kvinna vara pastor? Vad tror du om Elton John's uttalanden om Jesus"? Jag svarar och hon verkar nöjd. Och jag frågar tillbaka: "Kanske det är dags för dej att bli en kristen?" Hon skrattar stort och säjer ingenting. Jag tillägger: "No pressure!" och hon säjer: "That's why I like this place. There is no pressure". I vestibulen lovar hon komma igen.

När jag kommer hem från gudstjänsten är jag så glad så jag nästan gråter. Jag är säker på att Cath "inte är långt ifrån Guds rike", som Jesus uttryckte sej en gång. Vill du be med mej att Cath ska få hitta ända fram (låta sej bli hittad) och våga kalla Gud Sin "Far"?



blog | about seo