Ett heligt land för tre religioner
Det finns knappast något landområde i världen som historiskt sett har varit så omtvistat och lett till så många konflikter som det område som många kallar det heliga landet. Och landet är heligt. Med andra ord är det ett speciellt land som Gud har gett oss, enligt både judar, muslimer och kristna. Alla tre religionerna kan identifiera specifika platser i det heliga landet som de förknippar med viktiga historiska och framtida händelser som är av avgörande betydelse för deras religion.
Problemet är att både palestinier och israeler anser att de har anspråk på landet. Många av dem anser till och med att den andra sidan inte har någon rätt till landet eller delar av det, ja, de anser till och med att den andra sidan inte har någon rätt att existera.
Kränkningar av mänskliga rättigheter
I Israel, Gaza och Västbanken begår israeler och palestinier betydande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Nu kommer säkert en del att be mig att vara mer specifik - så att de kan argumentera för varför det parti de sympatiserar med faktiskt inte gör något fel. De kommer inte att få den konkretionen, i stället uppmuntrar jag dem att titta närmare på sig själva.
Var för sanningen
Här kommer vi in på ett av de största problemen för kristna som försöker relatera till konflikten: de är bara villiga att namnge och peka ut misstag och övergrepp som begås av den sida de inte sympatiserar med.
Den kroatiske teologen Miroslav Volf säger: "Sanningen är det första offret i krig, har det sagts.Vi har en moralisk skyldighet att fortsätta berätta sanningen om vad som pågår (om vem som gjorde vad mot vem och varför) - och vi har denna skyldighet även när sanningen går emot den part som vi är benägna att ge vår lojalitet. Varken enskilda kristna eller kristna samfund bör låta sin identifikation med någon av sidorna undergräva sitt engagemang för sanning och rättvisa. Även om sanningen är emot dig bör du vara för sanningen."
"Även om sanningen är emot dig, bör du vara för sanningen."
Alla har blod på sina händer
Det råder ingen tvekan om att Israel har utsatt den palestinska befolkningen för övergrepp och stort lidande. Det finns dock en tydlig trend att medan dessa övergrepp betonas, negligeras palestiniernas många attacker mot Israel. Den palestinska myndighetens, Hamas och Hizbollahs systematiska förtryck av kvinnors och HBTQ-personers mänskliga rättigheter förbises, liksom det faktum att Iran, som företräder exakt samma åsikter, står bakom både Hamas och Hizbollah med pengar, vapen och ideologiskt stöd.
På samma sätt lyfter andra fram palestiniernas många attacker mot Israel, terroristhandlingar och nu senast Hamas terroristattacker och kidnappningar den 7 oktober. Samtidigt som man okritiskt stöder Israels rätt att reagera med oproportionerligt våld och hämnd, samtidigt som man bortser från det förtryck som Israel har utövat under många år.
Missförstå mig inte, jag håller med om att Israel måste reagera på terroristhandlingar och kidnappningar.Jag är också medveten om att Hamas använder civilbefolkningen i Gaza som mänskliga sköldar samtidigt som de fegt gömmer och misshandlar de kidnappade offren.Jag är också medveten om att en stor del av den palestinska befolkningen och majoriteten av länderna i Mellanöstern vill fördriva det judiska folket till Medelhavet. Men inget av detta kan rättfärdiga att man attackerar sjukhus, hindrar hjälpen från att komma fram, attackerar hjälparbetare eller använder hunger som ett vapen.
Guds folk är inte ofelbart
Oavsett hur stark och bibliskt förankrad ens syn på det judiska folkets unika roll i Guds frälsningsplan och Guds särskilda omsorg om och välsignelse av sitt folk är, och oavsett hur tydligt man sätter likhetstecken mellan det judiska folket och staten Israel, kan man inte bortse från att välsignelse och unikhet inte är detsamma som ofelbarhet.
Det är också en del av det bibliska vittnesbördet att det historiskt sett har funnits tillfällen då Guds folk och folkets ledare gjorde det som var ont i Guds ögon, svek förbundet, dyrkade främmande gudar och förtryckte de svaga, fattiga och främlingar, och att dessa synder och misslyckanden fick konsekvenser. Guds folk måste också hållas ansvarigt.
Utbildade till hat
Båda sidor i denna djupa och långvariga konflikt bidrar aktivt och kontinuerligt till ökat hat och fördjupade klyftor, och bland både israeler och palestinier fostras barn och ungdomar till fiendskap och hat. Varje gång människor med god vilja söker lösningar och arbetar för att hitta sätt att samexistera mer fredligt, begår extrema grupper på den ena eller andra sidan handlingar som bryter ner det bräckliga förtroendet och skickar tillbaka parterna till välbekanta positioner av fientlighet och misstänksamhet.
Så, vad kan vi göra...
Jag har ingen lösning och min kunskap är otillräcklig på alla sätt. Det enda jag vet är att varken politiker eller kristna ledare uppnår något gott genom att falla in i stereotyper. Vilket för mig tillbaka till Miroslav Volfs viktiga poäng om vår skyldighet att tala sanning, även när sanningen går emot det parti vi är benägna att sympatisera med. "Även om sanningen är emot dig bör du vara för sanningen."
Och jag vill särskilt påminna kristna om att inte glömma att våra kristna bröder och systrar är utsatta för stora påtryckningar och har begränsade rättigheter i både Israel, Västbanken och Gaza.
Vad vi kan göra är att försöka tala så sanningsenligt och nyanserat som möjligt om den israelisk-palestinska konflikten - och sedan kan vi be.
Christian Alsted