Växby tjänstgjorde som biskop i metodistkyrkan i Norden och Baltikum från 1989 till 2001 och tjänstgjorde återigen som biskop i Eurasien, som omfattar länder som tidigare ingick i Sovjetunionen, från 2005 till 2012.
Han avled den 30 mars i Helsingfors, 80 år gammal, med sin fru Kaikka och två söner vid sin sida.
Växby föddes i Nässjö, Sverige, och planerade att bli präst i det som då var Sveriges årskonferens. Men han träffade och förälskade sig i sin blivande fru, som var född i Helsingfors.
De två flyttade till Finland efter sitt bröllop 1968. Han ordinerades till äldste i Finlands svenska metodistkyrka, som betjänar svensktalande metodister i Finland. Innan han valdes till biskop för första gången 1989 var Växby pastor i församlingarna i Jakobstad och Borgå.
Han tjänstgjorde i 12 år i Norden och Baltikum, vilket var den maximala tiden enligt reglerna för vad som då var Nordeuropas centrakonferens. Under kalla krigets sista dagar arbetade han tillsammans med metodister i Estland för att återuppta metodisternas närvaro i Lettland och Litauen. I båda de baltiska länderna fanns fortfarande en handfull människor som hade vuxit upp som metodister innan den sovjetiska ockupationen 1944 stängde kyrkan.
Med Sovjetunionens upplösning utvidgade Växby sitt förnyelsearbete till Ryssland och Ukraina. Ryska metodister bad Växby, efter hans första mandatperiod, att kandidera till biskop igen så att han kunde tjänstgöra som deras officiella biskopliga ledare. År 2005 blev Växby den andra metodistbiskopen som bosatte sig i Moskva, efter den avlidne biskopen Rüdiger R. Minor.
Den pensionerade biskopen Christian Alsted, som tidigare ledde området Norden-Baltikum-Ukraina, var en ung metodistpastor i Danmark när Växby först valdes till biskop.
”Biskop Hans förde med sig en frisk vind av Anden när han blev vår biskop”, sade Alsted.
Växby uppmuntrade och litade på unga präster. ”Hans undervisning och predikningar och hans närvaro bland oss, fokuserade oss på Kristus”, sade Alsted.
”Biskop Hans var verkligen en tjänande ledare, och han tjänade troget ända fram till de allra sista veckorna av sitt liv. Vi är många som med tacksamhet kommer att minnas honom med stor glädje och tillgivenhet.”