När jag gick i fjärde klass i skolan avslutades veckan alltid med Roliga timmen. Då läste fröken ur Fältskärns berättelser. Det var stort och det var spännande. Det vara bara fröken som läste, det var ju hon som var bäst på det. Det var frökens bok och hon höll den för sig själv. Jag undrar om det är så det känns när man sitter i gudstjänster och lyssnar till predikanten. Hen är väl förberedd, kan sin Bibel och rör sig kunnigt mellan bibelställena. Det är kanske bäst att predikanterna har hand om Bibeln. Eller borde alla läsa Bibeln? Det verkar så svårt och komplicerat. Och måste man läsa allt som står i Bibeln? Nå, låt oss ta en sak i sänder. Vi börjar med att gå till bokhyllan ta fram Bibeln och öppna boken.Läs mera »

Här kommer en inbjudan att delta i ett föreläsningsprogram som de europeiska metodistiska utbildningsenheterna har satt ihop. Serien har redan startat, men det går att hoppa på närsomhelst. Nappa tag i denna möjlighet att förkovra dig i metodistisk teologi med europeisk tyngdpunkt.Läs mera »

Finns det något mer spännande än en VM-final i ishockey där Finland är ett av lagen? Sverigekampen i slutet av sommaren är ofta intensiv ända in i de avslutande stafetterna. Vi följer ivrigt med fotbollslandslaget, fast de oftare förlorar än vinner. För att inte tala om hur det är att som förälder eller mor/far-förälder följa 11-åringens superviktiga kamp om bollen. Vi tycker om en rejäl kamp – under förutsättning att vi får se den från sidolinjen eller på TV och ingen blir skadad. Men de egna kamperna som vi förr eller senare måste gå igenom – hur är det med dem?Läs mera »