Vem är vi?

Finlands svenska metodistkyrka är en av de kristna kyrkorna i Finland, medlem av Ekumeniska Rådet i Finland (ERF) och Frikyrklig samverkan (FS) rf., vi samarbetar med många kristna samfund och organisationer både lokalt och nationellt.

Vi bekänner oss till den kristna tron ​​som den kommer till uttryck i de historiska kristna bekännelserna. Vi tillhör den evangeliska delen av kristendomen och beskriver oss själva som moderata och inte fundamentalistiska. Vi värdesätter förnuftet och den moderna vetenskapen och ser samtidigt Bibeln som vår vägledning och riktlinje för tro och liv.

Vi har en engagerad tro och starka övertygelser, men samtidigt vet vi att allt i världen inte är svart eller vitt. Vi är därför villiga att ställa frågor och att brottas med svåra ämnen och vi gör det både med respekt och förståelse.

Metodister är kända för sin betoning på personlig tro som levs ut i ett konkret engagemang i och för världen. Vi värdesätter relevant och bra förkunnelse, levande gudstjänstfirande och har små grupper där vi tillsammans kan stötta varandra och utvecklas som kristna. Metodister har öppna hjärtan och öppna sinnen och vi välkomnar alla som vill veta mer om den kristna tron. Metodistkyrkan utövar huvudsakligen barndop och man kan konfirmeras, giftas och begravas från kyrkan.

I Finland finns det ca 800 svenskspråkiga metodister (år 2022) i 13 församlingar och lika många finskspråkiga i 11 församlingar. Till den finlandssvenska årskonferensern hör också Sveriges metodister, 75 medlemmar (år 2022) i ett par församlingar och några husgrupper. Vi samarbetar med andra kristna samfund i Finland och har missions- och utvecklingssamarbete i Afrika och Asien. Metodistkyrkan har sina rötter i England och USA och kom till Finland (Vasa) 1881.

Internationellt är metodistkyrkan en av världens stora kristna kyrkor; United Methodist Church har drygt 12 miljoner medlemmar, de klart definierade metodistkyrkorna har ca 40 miljoner medlemmar. Därtill kommer en rad kyrkor med wesleyanska rötter med icke verifierbar statistik med kanske lika många miljoner eller fler medlemmar. Mer info här.

Kontakt med metodistkyrkan får du genom ledningen centralt eller genom de lokala församlingarna runt om i Svenskfinland. Metodister i Sverige hör också till vår årskonferens.

MKU är Metodistkyrkans ungdomsförbund med egen hemsida som också informerar om lägerverksamhet m.m. (www.mku.fi).

Från våren 2021 utges ett nyhetsblad "Kustbandet" som innehåller inspirerande läsning och information om det som är aktuellt inom kyrkan. Rauhan Sanomia - Nya Budbäraren var den gemensamma tidningen för de båda metodistkyrkorna i Finland - den svenskspråkiga och den finskspråkiga fram till slutet av 2018.

Finlands svenska metodistkyrka är inte en nationell kyrka, utan en integrerad del av den världsvida moderkyrkan, som efter en ekumenisk union 1968 heter The United Methodist Church. Alla riktningsgivande beslut om trosbekännelse, organisation och policy fattas i den internationella Generalkonferensen, som samlas vart fjärde år. Metodistkyrkan i Nordeuropa har rätt att anpassa kyrkoordningen till europeiska förhållanden och lokala församlingar har långtgående självständighet. Men grundmönstret är ett nätverk, där församlingar och andra organ är ömsesidigt ansvariga för varandra och inför varandra. Detta sätt att vara kyrka på kallas konnektionalism.

Genom The United Methodist Church är Finlands svenska metodistkyrka ansluten till den vidare gemenskapen av metodistkyrkor i World Methodist Council (Metodistkyrkans världsråd).

Kyrkans missionsinsats är en del av den internationella metodistkyrkans verksamhet. Finlands svenska metodistkyrka bedriver för närvarende projekt i Indien, Moçambique och Zimbabwe. På lokalplanet har man kontakt med systerförsamlingar i Baltikum. Kyrkan har en missionärer i Indien. Man arbetar också aktivt för att få och sända ut nya missionärer.

Metodistkyrkan bedriver socialt arbete genom att bl.a. upprätthålla ett barnhem i Grankulla. I flera församlingar finns det nya medlemmer med mycket olika bakgrund och en del verksamhet kan vara flerspråkig. Dessutom vill man uppmuntra medlemmarna att vara aktiva och på olika sätt ta ansvar i samhället.

Metodistkyrkans struktur

Metodistkyrkans struktur utgår fortfarande ifrån de anvisningar som gavs av John Wesley. Naturligtvis har det skett några förändringar i samband med splittring eller samgång med ett annat kyrkosamfund. Även nationella lagar har gett upphov till variationer.

Konnektionalism

Metodistkyrkans förvaltningsform är episkopalisk, vi har alltså biskopar. Inom metodistkyrkan finns bara en nivå av biskopar, alltså inga ärkebiskopar som i lutherska kyrkan eller ännu flera system som i katolska kyrkan.

Ett särdrag för metodistkyrkan är konnektionalismen som har sina rötter i John Wesleys verksamhet, nämligen hans uppfattning om kyrkan som ett nätverk av mänskliga relationer. Inom kyrkan och församlingen borde det råda en gemenskap där alla hjälper varandra att älska Gud och sin nästa.

I stället för konnektionalism kunde man tala om en förbundstanke. Metodismens kyrkosyn utgår ifrån ett förbund där vi är delaktiga genom Jesu försoningsverk och tron på honom. Att bli medlem i församlingen är att ansluta sig till detta förbund. Vid nattvarden visar vi förbundet på ett synligt sätt. 

Konnektionalismen handlar inte bara om lokalförsamlingen utan om hela den världsomfattande metodistkyrkan. Alla samarbetar, från individuella medlemmar och lokalförsamlingar ända upp till generalkonferensen som är metodistkyrkans högsta beslutande organ. Kyrkans arbete uppfattas som gemensamt arbete där alla delar är likvärdiga och lika viktiga. Konnektionalismen ser lokalförsamlingen som en miniatyrmodell av hela kyrkan, och kyrkan i sin helhet som ”storebror”.

Kyrkoordningen beskriver konnektionalismen i metodistkyrkans tradition på olika nivåer, med världsomfattande syn och lokal karaktär. Konnektionalismen innebär inte bara förbindelser mellan de olika verksamma organen, det handlar om ett nätverk av livsviktiga relationer. Konnektionalismen syns som ett gemensamt trosarv, gemensamma dogmatiska principer och allmänna regler, en gemensam förvaltning samt ett gemensamt uppdrag som förverkligas vid och genom konferenserna.

 

Dessutom förverkligas konnektionalismen enligt kyrkoordningen genom åtminstone tre grundläggande egenskaper. För det första har vi en gemensam uppgift som Gud gav åt kyrkan – att göra människor till Jesu Kristi lärjungar. För det andra organiserar vi hela kyrkan så att lokalförsamlingar, där vår uppgift huvudsakligen förverkligas, kan troget och fruktbärande göra människor till Jesu lärjungar. För det tredje säkerställer vi att alla delar av konnektionen uppfyller sina givna förpliktelser så att Förenade metodistkyrkan kan troget genomföra sitt uppdrag.

Konnektionaliteten syns i kyrkan på många sätt. Administrativt innebär den att årskonferenserna skickar sina representanter till general- och centralkonferenserna. Pastoralt innebär den att pastorerna och diakonerna är medlemmar av årskonferensen, inte av lokalförsamlingen. Ekonomiskt innebär den att vi förbinder oss att bära vårt gemensamma ansvar för kyrkans ekonomi. Varje församling betalar sin andel i kyrkan. Med dessa pengar upprätthåller vi kyrkans gemensamma funktioner och dess förvaltning men också stöder församlingar som har ekonomiska problem.

Särskilt syns konnektionaliteten däri att enligt kyrkoordningen är grundnivån för kyrkan årskonferensen, alltså inte vare sig lokalförsamlingen eller exempelvis Finlands svenska metodistkyrka. Lokalförsamlingen är nog den nivå där den egentliga kärnverksamheten sker men det handlar ändå om hela kyrkans verksamhet, inte bara den enskilda församlingens.

Konferenserna

Metodistkyrkans struktur och förvaltning har indelats i konferenser. I metodistiskt språkbruk har ordet konferens två betydelser. För det första är det fråga om ett möte där man fattar beslut. Till exempel lokalförsamlingarnas vår- och höstkonferenser är församlingskonferenser. För det andra är det fråga om en administrativ enhet som omfattar en församling, en grupp församlingar eller en större helhet inom en region.

Här presenteras fyra olika administrative konferenser. Man kan se dem som olika nivåer, från den lägsta till den högsta, eller som något som liknar en lök. Här går vi från små till stora enheter, från detaljer till större sammanhang, från lokalförsamlingens nivå ända till generalkonferensen som handlar om hela kyrkans ärenden.

Församlingskonferens. Metodistkyrkans minsta administrativa enhet är lokalförsamlingen som utgör en församlingskonferens. Lokalförsamlingen eller församlingskonferensen är enligt metodistkyrkans syn också den del av kyrkan som förverkligar uppdraget som kyrkan fått och för evangeliet vidare. Församlingskonferensen är lokalförsamlingens beslutande organ.

Församlingskonferensen samlas minst en gång varje år och leds av antingen distriktsföreståndaren eller av en av distriktsföreståndaren utsedd äldste i full förening med årskonferensen. På vårkonferensen behandlas församlingens bokslut och väljs personer och representanter till olika uppdrag och organ. En del församlingar har en annan konferens på hösten. Då diskuteras vanligtvis det kommande året och vid behov kan då också förrättas fyllnadsval.

Förutom församlingens allmänna ärenden behandlar församlingskonferensen även de uppgifter som den har fått av årskonferensen eller kyrkoordningen. Församlingskonferensen kan också ge till årskonferensen rekommendationer om personer som kunde utbildas till pastorer. Initiativ till församlingskonferensen kan göra vem som helst som är medlem av församlingen.

Mellan församlingskonferenserna sköts församlingens ärenden av församlingsrådet som motsvarar de äldste i en frikyrklig församling. Församlingsrådet utgör församlingens styrelse. Församlingsrådet består av de till församlingen utnämnda pastorerna samt av 2–11 församlingsmedlemmar som väljs för ett år i sänder. Vanligtvis är också lekmannaledaren medlem i församlingsrådet. Församlingsrådets ordförande väljs av församlingskonferensen.

Församlingskonferenserna deltar i årskonferensens arbete genom sina representanter. Församlingen skickar till årskonferensen en lekmannarepresentant per varje pastor som utnämnts till församlingen. Lekmannaledaren är ofta församlingens lekmannarepresentant.

Årskonferens.  Årskonferensen är det beslutande organet i Finlands svenska metodistkyrka. Med årskonferens avses både kyrkosamfundets årsmöte och gemenskapen mellan församlingarna. I Norden är metodistkyrkorna så små att en årskonferens är ofta identisk med metodistkyrkan i landet. Ett undantag är Finland som har två årskonferenser. Det beror på att när metodisterna kunde registrera sina samfund med stöd av 1923 års religionsfrihetslag valde de svenskspråkiga att grunda sin egen årskonferens. Dessförinnan utgjorde metodistkyrkan i Finland en årskonferens med språkligt definierade distrikt.

Till årskonferensen hör som röstberättigade de pastorala medlemmarna i full förening, provmedlemmarna i årskonferensen, de heltidsanställda lokalpastorerna, församlingarnas lekmannarepresentanter, årskonferensens lekmannarepresentant, kvinnoförbundets ordförande samt två ungdomsrepresentanter. Dessutom deltar deltidsanställda och studerande lokalpastorer, lekmannamissionärer, diakonissor och kyrkostyrelsens ordförande, men de har bara yttranderätt. Initiativ till årskonferensen kan framläggas av vem som helst som är medlem i en församling som hör till årskonferensen. Vid årskonferensens årsmöte välsignas de nya distriktsföreståndarna, pastorerna och diakonerna till sina ämbeten, och biskopen läser utnämningslistan.

Årskonferensen leds av biskopen eller, när biskopen har förhinder, en annan av biskopen utnämnd person som vanligtvis är en annan biskop. Ledningsgruppen för årskonferensen, kabinettet, utgörs av biskopen och distriktsföreståndarna som utnämns av biskopen. Årskonferensen beslutar om ärenden som handlar om hela den regionala kyrkan, verkställer beslut som fattats i central- och generalkonferenserna samt även tar ställning till dem. Mellan årskonferenserna leds årskonferensens verksamhet av kyrkostyrelsen vars medlemmar väljs av årskonferensen. En årskonferens deltar i central- och generalkonferensen genom sina delegater, både pastorer och lekfolk.

Centralkonferens. Förenade metodistkyrkan är indelad i regionala och administrativa delar. Medan en årskonferens är en helhet bestående av lokalförsamlingar, är en centralkonferens på samma sätt en helhet bestående av årskonferenserna inom en viss geografisk region. De finländska årskonferenserna hör till centralkonferensen för Nordeuropa och Eurasien. Denna centralkonferens har två biskopar.

I centralkonferensen deltar representanter för varje årskonferens inom regionen. Dessa representanter är antingen pastorer eller lekfolk, lika många av båda grupperna. Centralkonferensen fattar beslut om regionala ärenden, verkställer generalkonferensens beslut och behandlar initiativ. Centralkonferensen väljer också en ny biskop. Centralkonferensen samlas vart fjärde år, alltid efter generalkonferensen. Initiativ till centralkonferensen kan framlägga vem som helst som är medlem i en församling inom regionen.

Generalkonferens. Generalkonferensen är Förenade metodistkyrkans högsta beslutande organ. Den samlas vart fjärde år och utgående från konferensens beslut publiceras alltid en förnyad upplaga av kyrkoordningen.

Generalkonferensen har högst 1000 delegater, lika många pastorala och lekmannarepresentanter. Årskonferenserna skickar sina egna representanter till generalkonferensen. Initiativ till centralkonferensen kan framlägga vem som helst som är medlem i en församling inom Förenade metodistkyrkan. Generalkonferensen behandlar ärenden och initiativ som angår hela kyrkan. Några beslut skickas vidare till central- och årskonferenserna för godkännande.

Även några systerkyrkor kan skicka röstberättigade representanter till general- och centralkonferensen. En av dessa kyrkor är den engelska metodistkyrkan som skickar sin representant till både general- och centralkonferensen. I centralkonferensen för Nordeuropa och Eurasien deltar också en representant för Equmeniakyrkan i Sverige.

Equmeniakyrkan uppstod på 2010-talet då tre kyrkosamfund i Sverige – metodisterna, baptisterna och missionskyrkan – sammanslogs. Den nya kyrkan hör till den metodistiska kyrkofamiljen och är en systerkyrka erkänd av Förenade metodistkyrkan.

Kyrkliga ämbeten

Enligt Metodistkyrkans uppfattning finns i kristendomen ett allmänt prästadöme som också kallas allmän tjänst. Det betyder att varje medlem i kyrkan har både rätt och plikt att främja kyrkans uppdrag. Kyrkans uppdrag är att göra människor till Jesu Kristi lärjungar. Den allmänna tjänsten ger varje kristen rätt att verka för evangeliet och att vara en aktiv medlem av församlingen. Förutom den allmänna tjänsten finns den särskilda tjänsten som bland annat omfattar pastorsämbetet.

Pastorer. Inom metodistkyrkan är pastorsämbetet bundet med den konnektionalistiska kyrkosynen. Pastorn tjänar inte bara den lokala församlingen utan hela kyrkan. Det är inte heller den lokala församlingen som väljer eller kallar pastorn utan det är biskopen som utnämner pastorerna till församlingarna. De metodistkyrkans pastorer som är i full förening är erkända av den finska staten och har rätt att utföra alla kyrkliga förrättningar. 

Metodistkyrkan har lika grader av pastorstjänsten. De äldste är ordinerade pastorer i full förening med årskonferensen. De har fullständiga pastorsrättigheter. Provmedlemmar är pastorer som har fullbordat sina studier och fått en utnämning. En provmedlem arbetar i en församling och samtidigt håller på med några metodistiska studier. Efter provtiden, som varar minst två år, blir provmedlemmen ordinerad till äldste och till full medlem av årskonferensen. Även en provmedlem har vanligtvis fullständiga pastorsrättigheter.

En tredje grupp är lokalpastorer. De är personer som ännu studerar eller som inte har en sådan utbildning som metodistkyrkan kräver för pastorsämbetet. En lokalpastor är dock utnämnd till pastor i en församling, men har inte alla pastorsrättigheter. En lokalpastor kan exempelvis inte förrätta vigslar eller arbeta som pastor i en annan församling än den där utnämningen gäller.

Distriktsföreståndaren är en ordinerad äldste som biskopen utnämnt till uppdraget. Det finns ingen särskild ordination till distriktsföreståndare.

Som det framgår av tjänstbeteckningen leder distriktsföreståndaren ett distrikt. Särskilt i större årskonferenser med många församlingar finns det flera distrikt med var sin distriktsföreståndare. De finländska metodistkyrkorna är så små att det räcker med ett distrikt. 

Distriktsföreståndaren är chef för pastorerna inom distriktet och ett biträde för biskopen. Församlingskonferenserna leds av distriktsföreståndaren.

Biskopen övervakar kyrkans gemensamma lära och ordning och är chef särskilt för pastorerna. Biskopen väljs av centralkonferensen för en åtta års period som kan ytterligare förlängas med fyra år. Den person som valts till biskop ordineras till sin tjänst i samband med centralkonferensens gudstjänst.

Biskopen utnämner pastorerna. Tidigare fick varken församlingen eller pastorn själv yttra sin åsikt om utnämningen. Båda fick veta om den först vid årskonferensens gudstjänst på söndagen då biskopen läste upp utnämningslistan. 

I utnämningsprocessen biträds biskopen av distriktsföreståndaren. Annars skulle utnämningarna vara snarast lotteri eftersom biskopen ofta är en utlänning som inte har särskilt mycket kännedom om vare sig lokalförsamlingarna eller pastorerna. Numera sker det oftast så att distriktsföreståndare förhandlar om utnämningarna med församlingarna och pastorerna för att nå lösningar som tillfredsställer alla.

Inom metodistkyrkan har kvinnor sedan 1956 kunnat bli pastorsordinerade. Den första kvinnliga metodistpastorn i Finland var Eila Pimiä som ordinerades till äldste år 1958.

Diakon. I praktiken är även diakonämbetet ett pastoralt ämbete. Det finns särskilda utbildningskrav för diakoner. Tidigare var diakonämbetet ett steg på vägen till full förening, men för några år sedan blev diakonämbetet ett särskilt ämbete, med tyngdpunkt i diakoni. En diakon kan även bli utnämnd till lokalpastor.

Lekmannaledare. Metodistkyrkan strävar efter en balans mellan lekfolk och pastorer.  Lekmannaledare finns på olika konferensnivåer. Det här ledarämbetet innehas av en lekman.  Lekmannaledarens uppgift är å ena sidan att leda och utveckla verksamheten bland lekfolk men å andra sidan också att vara en länk mellan pastorer och lekfolk.

Församlingstjänare. Ett annat lekmannaämbete i metodistkyrkan är församlingstjänare. Ämbetet har sin bakgrund i John Wesleys verksamhet. Förutom pastorer utnämnde och utsände han flera lekmannapredikanter som skulle verka på olika orter och främja den metodistiska väckelsen. Metodistkyrkan har bevarat detta ämbete och ser det som ett ämbete som stöder pastorsämbetet. I praktiken är församlingstjänaren ett biträde till pastorn. Församlingsarbetaren har fått sin utbildning på en särskild kurs och har därmed fått rätt att vara verksam i metodistförsamlingarna.

Församlingstjänarens ämbete består av två delar. Å ena sidan handlar det om förkunnelse, till exempel ledning av gudstjänsten eller undervisning. Å andra sidan kan det innebära diakoniarbete: församlingens uppdrag att tjäna genom diakoni och annat praktiskt arbete.

Läs mer om The United Methodist Church