Förnyelse efter urkristet mönster

21.01.2022 kl. 09:19
Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.

Dessa var gåvorna: ” Han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst.” (Efesierbrevet 4:7, 11-12) Lägg märke till att uppgiften för apostlarna, profeterna, evangelisterna, herdarna och lärarna var utrusta Guds folk för arbetet i hans tjänst. Det var inte meningen att Guds folk, lekfolket, skulle se på och lyssna medan apostlarna, profeterna, evangelisterna, herdarna och lärarna uppträdde. Alla dessa hade en gemensam uppgift. Och vilka var lekfolket? Ordet lekfolk kommer från det grekiska laos och det betyder ”Guds folk”.

En romersk-katolsk präst blev tillfrågad: ”Vad är kyrkan?” Och han svarade: ”Guds folk.” Inte prästerskapet – hierarkien. Nej, Guds folk. Då är inte prästerskapet, hierarkien, ett mål i sig självt för vilket Guds folk ska böja sig i lydnad. Prästerskapet, hierarkien, är till för en sak och endast: Att utrusta Guds folk för arbetet i hans tjänst. Inte för underordnade tjänster som att ta upp kollekt, vara vaktmästare, sätta upp ramen för prästerna att uppträda inom, utan för tjänargärningen. Det var lekfolket som utförde det vi kallar pastorstjänst i församlingen. Lekfolket skulle utrustas för att utföra sin tjänst för Gud, inte alla möjliga småsaker.

Detta sätter lekfolket i centrum, inte i periferin. Huvuduppgiften för de avlönade pastorerna är att leda, stimulera och ge en andlig inriktning åt en rörelse, som till det väsentliga är en lekfolkets rörelse. Detta skulle vitalisera uppgiften för de avlönade pastorerna och vara mer i överensstämmelse med Nya testamentets mönster och dessutom möta vår tids behov. För lekfolkets vittnesbörd är nyckeln till framtiden.

Detta lämnar också kvar möjligheten för biskopar att fungera inom kyrkan, under förutsättning att de är valda av folket och anställda pastorerna för att vara ”lagledarnas lagledare”.

E. Stanley Jones i Kyrkan förnyad efter urkristet mönster. Nya Bokförlagsaktiebolaget, 1972

Feed-back kan sändas till hans.vaxby[at]gmail.com

Boken kan finns att få på antikvariat i Sverige och på engelska här