Med åren verkade vädret bli varmare, de hemlösa hunderna som strök längs vägarna blev allt flera och ormarna kom närmare, då man byggde på alla håll omkring oss, vilket ledde till att jag började se allt med rädsla i blicken.
I de tiderna fick jag av en väninna ett träkors (nyrkkiristi, käsiristi) 10 x 6 cm som är assymetrisk gjort så att det passade in i handen och var något konkret att hålla i. Det korset kom att ge mig trygghet många gånger. Utan att tänka desto mera började jag ha det med mig då vi rörde oss utanför vår gemensamma gård. Ibland hade jag det i smyg i väskan eller i fickan, när jag fick det i handen gav det mig ro, så verkade mitt kors.
Jag övergav Thailand för många år sedan, ingenting får mig mera att flyga över jordklotet ens för att se solen på vintern, allt har sin tid. Korset blev kvar på handväskans botten, tills jag en dag, behövde det igen, för korset funktionerar också i Finland, så klart. Det kan låta barnsligt men jag bjuder er på det.
Dessa kors har sitt ursprung i ortodoxin där ett sådant mindre kors finns kyrkan på det heliga bordet, då kan det vara prytt med emailj eller ädelstenar.
Munken eller nunnan får ett sådant kors som en synlig gåva, som ger dem välsignelse då de vigs till sitt ämbete. Korset skänker dem välsignelse, lycka och beskydd, därför kan det också kallas välsignelsekorset. Pikkis Sederlöf
Träkorset
07.12.2023 kl. 08:47
Det var i de tiderna som vi var vintrarna i Thailand. De första åren var det bara spännande. Vi bodde i en by utanför Hua-Hin med ett femtiotal andra finländare. I början byggde vi upp vårt lilla finska samhälle, vi planerade och planterade. Vi åt tillsammans om kvällarna på olika små lokala matställen och vi gjorde utfärder på våra mopeder.