Fadderbarnsverksamhet

Från år 1974 har Finlands svenska metodistkyrka haft fadderbarn i Indien. Fram till 2019 har över 60 barn fått stöd för sin skolgång, ofta i över 10 år. Allt började med att en ung man, Hans Stigzelius, reste till Indien och till en liten by i landskapet Andhra Pradesh. Där blev han bekant med en pastor Frederick, Vijaya Fredericks numera avlidne man.

Flera barn i byn fick efter resan finländska faddrar och sedan dess har fadderbarnsverksamheten fungerat. Sedan många år tillbaka samarbetar vi med den finskspråkiga metodistkyrkan där intresset är lite större än inom vår kyrka och för tillfället får ca 150 barn understöd för sin skolgång. Antalet faddrar är något mera, eftersom man har möjlighet att dela på kostnaderna om man vill.

Ägg- och mjölkprojektet i Indien har omformas. Under många år har man turats om att dela ut ett glas mjölk och ett ägg till de allra minsta barnen i byn Nellipudi. Redan under ett par års tid har antalet nyfödda barn minskat i byn och barndödlighet pga undernäring förekommer inte mera. Nu har det har också varit svårt att hitta någon som tar helhetsansvaret i byn för utdelningen och därför togs beslutet att avsluta projektet. Ifall det finns behov, kan de allra fattigaste familjerna bli delaktiga i fadderprojektet före barnet börjar skolan.

I fortsättningen kommer vi att understöda luncher vid Bethel Missions kristna skola i Chennai. Det är nödvändigt pga av flera orsaker. Eleverna i skolan kommer från verkligt fattiga familjer i slumområdet Kolathur och det skulle vara viktigt att de kunde få åtminstone ett varmt mål om dagen. En annan orsak är att staten inte ger bidrag till skolor som inte serverar lunch och därför de flesta skolor i området lunchservering, vilket har medfört att man förlorat en del elever när lunchen tidigare saknades.

Video från 2018

Mer info om övriga projekt i Indien

E-post: dev.aidcoordinator@metodistkyrkan.fi, mer info om fadderbarnsprojektet, som koordineras av MKU: cata@mku.fi

 

Artikel

Bunden vid en stolpe?

Det lär vara så att om man binder en elefant vid en stolpe så länge elefanten är liten så kommer den att stå där, också senare i livet när den har blivit vuxen. Vanan vid stolpen gör att elefanten lär sig tänka: härifrån kan jag aldrig ta mig lös.Läs mera »
26.01.2023 kl. 15:23

Till vem skrevs sången?

Poesin i våra sånger ska inte underskattas. Vi predikanter kan använda de rätta orden, men poeten har förmågan att hitta de vackra orden i sköna kombinationer. Och skönheten är ett av de sätt som Gud uppenbarar sig på! Läs mera »
05.01.2023 kl. 19:00

För att tända ljus…

I början av december besökte jag Ukraina för tredje gången i år. Situationen blir allt värre och kriget tar hårt på pastorernas och ledarnas styrka. Trots detta pågår ett fantastiskt arbete med gästfrihet för andra ukrainare och omsorg om människor i samhället. I kyrkorna samlas människor för gudstjänst, bönemöten och till och med ungdomsarbete, och där det inte är möjligt att träffas personligen träffas människor på nätet. På grund av de omfattande attackerna mot kritisk ukrainsk infrastruktur är elförsörjningen instabil, ofta avbruten i flera timmar, och på kvällen blir det kolmörkt. Det är farligt att gå i de mörka gatorna i städerna. Läs mera »
30.12.2022 kl. 18:38

En totalförvandling

England 1642. En liten pojke, Isaac, föds i ett hus i Lincolnshire och får en riktigt dålig start i livet. Redan innan han föds dör hans pappa, vilket lämnar hans mamma i ett tufft utgångsläge, rent ekonomiskt. Dessutom är Isaac för tidigt född, vilket gör honom svag och sjuk som barn.Läs mera »
23.12.2022 kl. 20:26

Vi kan ta det så olika

Jag gick på Mannerheimvägen en eftermiddag i december för några år sedan. Julbelysningen på Sokos påminde om att Julen står för dörren. Jag hade just varit i en butik, och jag log för mej själv, eftersom julsångerna hade varit så härliga att lyssna till. På gatan kom tre ungdomar från vår ungdomsklubb ”Basic”. Vi stannade för att byta några tankar. ”Och här går du och julstressar”, sade en av pojkarna. Jag blev häpen.Läs mera »
16.12.2022 kl. 20:00

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44