För mej är berättelsen om Spafford en berättelse om fokus. Den liknar väldigt mycket det som händer Paulus mitt ute på Medelhavet tillsammans med 275 andra och som beskrivs i Apg. 27. En våldsam storm pågår, varken sol eller stjärnor har visat sig på flera dygn och alla har förlorat hoppet om att överleva. Alla utom Paulus. Han har hört Gud tala och uppmuntrar besättningen att äta och att fatta mod för de kommer att klara det. Det gör de också.
Det finns något som är starkare är den becksvarta natten. Det finns en Guds närvaro som kan bryta igenom allt mörker i våra liv och göra den svagaste bland oss hur stark som helst. Fokus behöver aldrig ligga på omöjligheter, hemskheter, mörker. Det finns ett ljus som genomtränger allt. Inför det stora som ska hända när Messias ska födas profeterar Jesaja ungefär 700 år innan det sker: ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus”. Det ljuset är Jesus.
Ju längre coronan spökar desto mer övertygad blir jag om att vi behövs i denhär tiden. Den kristna församlingen behöver höras och synas, supermodigt och med ett ”it is well with my soul”. Om någon ska predika hopp nu är det du och jag. Vi ska vara modiga. Nej, inte dumdristiga men modiga. Precis som Paulus säger det: Nu är den välbehagliga tiden, nu är frälsningens dag.
Camilla Klockars
