En stilla bön

04.02.2022 kl. 18:34
5 år är han min son. Han är frågvis och en riktig svamp. Med svamp menar jag en som samlar på sig mycket kunskap, suger in allt han hör och lär sig. Han vet mycket. Han kan mycket.

På kvällarna nattar jag och min man varannan kväll. Rutinen är kvällssaga, (ibland ljudsaga), kvällsbön och godnattkram. Ända sen han föddes har det varit vår rutin. Jag är en riktig rutinmänniska, Aron också. Vi behöver våra rutiner för att känna oss trygga.

Kvällsbönen är "Gud som haver barnen kär". Ibland vill han be den ensam, ibland tillsammans, ibland ber jag den ensam. För någon vecka sedan sa han alldeles bestört "varför måste vi be den hela tiden?". Jag kände mej stressad och svarade snabbt: "Så gör man. Man måste tacka Gud för allt man får". Vi pratade om det nästa kväll och jag tänkte att om man nämner saker man är tacksam för är det lättare att se dem och uppskatta dem ännu mer. Många saker kunde han säga tack för. Jag var gladast över saker han tackade för som tex vänner, vårt hem och vår familj.

Vid godnattkramen försöker jag alltid säga något fint åt honom. Att vi är glada att han kom till oss. Att vi är glada att Gud gav oss honom. Något om hans fina egenskaper. Snabbt somnar han efter att han berättat hur mycket han tycker om mamma och pappa, sen avslutar han ofta med den välkända fras han säger till alla han tycker om:"du är bäst!"

Det är en fin fras att få insådd av en 5 åring, tycker jag. De orden säger han åt sina kompisar på förskolan, pedagoger och folk på stan. Några ord kan göra mycket för en annan människa. Nångång kan några ord vara allt någon annan behöver. Fast det kommer från nån som är 5.

Låt inte bönen bli en ramsa, ibland behöver vi kanske byta ut orden så att vårt hjärta säger orden och inte alltid bara munnen. Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.” Joh. 13:34–35

Text och foto: Sofia M Storsjö

 

Cata Ekman-Niemi-Kaija

Biskop Christians herdebrev med anledning av de tragiska händelserna i Ukraina

Frid lämnar jag åt er Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Joh 14:27Läs mera »
25.02.2022 kl. 13:04

Årsboken 2021

Årsboken 2021 finns nu i som elektronisk fil, har du inte fått den per e-post och vill ha länken, kontakta samfundssekreteraren@metodistkyrkan.fiLäs mera »
17.02.2022 kl. 15:52

Varför är inte våra kyrkor fullsatta?

Jag går i kyrkan varje söndag – vissa söndagar predikar jag och andra inte, men jag går i kyrkan alla söndagar. Jag går i kyrkan också de söndagar jag inte har lust. Varför gå i kyrkan? Varför? För att jag behöver det. Gudstjänsten är en central del av mitt liv – att vara i Guds närhet, lyssna till hans ord, be och ta emot nattvarden. Läs mera »
13.02.2022 kl. 15:16

Volontärresa sommaren 2022?

Känner du någon eller går du själv i tankar på att resa på volontärresa? Möjligheten finns att delta i TNC:s (The Nyadire Connection) team till Nyadire, Zimbabwe i slutet av juni/ början av juli. Mer info av undertecknad eller av Ida Ala-Heikkilä, ida.alaheikkila@outlook.com. Ida var på volontärresa med TNC sommaren 2019 och berättar gärna om sina erfarenheter.Läs mera »
10.02.2022 kl. 19:20

Varför hade ingen bråttom?

Jag var på gudstjänst i Borgå i söndags och lade märke till en intressant sak. I slutet informerades vi om att det traditionsenliga kyrkkaffet var inställt. Coronarestriktionerna tillät oss att hålla gudstjänst, men inte att ha en samling där vi satt mitt emot varandra runt bord och utan masker. Det var inte svårt att acceptera, men ingen skyndade sig hem. Alla hittade någon som vi gärna ville hälsa på och prata en stund med. Några kom överens om att gå och köpa ”take away” och kom tillbaka för att äta sin lunch tillsammans. Jag skulle iväg till en ny gudstjänst i Lovisa, men inte heller jag gjorde mig någon brådska. Hur kom det sig?Läs mera »
28.01.2022 kl. 10:03

Förnyelse efter urkristet mönster

Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.Läs mera »
21.01.2022 kl. 09:19

Det är något speciellt med nyår – också ett Covid-nyår

Trots nästan två års liv under trycket från en global pandemi, har jag outsläcklig tro och hopp för Metodistkyrkan i Norden och Baltikum. Trots allt har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare tjänat människor i sin närhet långt utöver det vanliga.Läs mera »
14.01.2022 kl. 11:02

Mod trots stormen

År 1873 skriver Horatio Spafford sången ”It is well with my soul”. Innan han gör det händer tre dramatiska saker i hans liv. Hans fyraårige son dör i den stora branden i Chicago och samtidigt blir han själv ruinerad. Två år senare planerar han att åka till Europa med sin familj. I sista stund skickar han familjen på en båt tidigare medan han själv ska fixa några saker relaterade till det ekonomiska nederlag han just upplevt. På Atlanten krockar skeppet på vilket frun och barnen finns och Spaffords alla fyra döttrar dör. Frun, som räddas, skickar honom ett telegram med orden ”Saved alone”. Kort därefter, när Spafford reser för att träffa sin sörjande fru, blir han där på Atlanten inspirerad att skriva nämnda sång. Läs mera »
10.01.2022 kl. 11:11

Zimbabwe i våra tankar på trettondagen 6.1.2022

2022 vill vi i rådet för mission lyfta fram betydelsen av utbildning. Vi stöder speciellt två olika utbildningar: 1) understöd till klassen för barn med hörselnedsättning. Eleverna kommer ofta långt ifrån och bor på internat i Nyadrie.Läs mera »
03.01.2022 kl. 11:08

Önskar dej ett välsignat år 2022!

Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Jes. 43:18-19Läs mera »
01.01.2022 kl. 17:14

Vem har helhetssynen? Och tillgång till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätta ord på vår dröm om en rimligare värld?

Polarisering är en ohyra. Förr räckte det med att man brottades med grannens pojke så hade man det. Idag räcker det med att titta på amerikanska nyhetssändningar eller hamna i ”fel” tråd på sociala medel så har man fått det. En svårare ohyra att handskas med. Tvånget att ta absolut ställning, för eller emot, ja eller nej. Den påtvingade och destruktiva polariseringen. Läs mera »
29.12.2021 kl. 09:37

TNC 15 år!

TNC (The Nyadire Connection) som rådet för mission samarbetar med, har jobbat med olika projekt i 15 år på Nyadire missionsstation i Zimbabwe.Läs mera »
05.12.2021 kl. 10:01

Bakåt eller framåt?

För några månader sedan fick jag till min stora glädje tag i ett exemplar av den ABC-bok jag hade när jag var liten. Skatten fanns på ett antikvariat i Sverige och eftersom jag många gånger tänkt på den under alla dessa år beställde jag den. Det jag insåg när jag fick hem boken är att man i minnet väldigt lätt förskönar bilder från det förgångna. Läs mera »
28.11.2021 kl. 11:11