I ungefär ett halvt års tid, sen september 2021, har jag haft förmånen att praktisera som volontär vid det kristna medianätverket SAT-7. Närmare bestämt befinner jag mig i staden Limassol på Cyperns sydkust, där en av organisationens TV-studior bedriver sin verksamhet.Läs mera »
Metodistkyrkans i Finland svenska ungdomsförbund r.f. håller sitt årsmöte via Zoom tisdagen den 7.6.2022 kl. 18. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden samt förslag till nya stadgar.Läs mera »
Många kyrkoforskare beskriver dagens Europa som en efterkristen kontinent. Med det avses att Europa för andra gången i sin historia har blivit ett missionsfält. Många människor känner inte Gud och deras band till kyrkan är svagt. Så är fallet också i Finland där många människor – trots medlemskap i kyrkan – i praktiken är fjärmade från den kristna tron. Det finns bred enighet inom olika kristna rörelser om att det behövs nya grepp för att nå de här människorna, men hur?Läs mera »
I skolan där jag jobbar finns ett stort och fint lärarrum. Alldeles i början av vårterminen kom tre glada tjejer från klass 8 A och satte upp fina affischer på flera ställen: ”Café öppet måndagar, onsdagar och fredagar! Kom och njut av olika läckerheter! Då stöder du också vår klass! Billiga priser – också möjligt att skriva på en skuldlista!” Jag satt där och såg deras iver. Läs mera »
I skrivandets stund är vi i april och det blir så småningom dags att avsluta säsongen att använda mössa och ta fram kepsarna istället. Eller att använda en tunnare ”pipo” (som vi säger i Österbotten) som är gjord av bomull istället för tjocka vintermössor. På hösten köpte jag en ny vinterjacka och i samma veva förnyade jag också vintermössan eftersom de var på specialpris. Det var roligt att ha en fräsch mössa med lite glitter på istället för den gamla jag hade tidigare.Läs mera »
Vi lever i en ordrik, verbal tid och det finns bakgrundsmusik och underhållning lite överallt. Det har fått mig att mer och mer uppskatta den välsignade tystnaden. När jag var liten och sjöng i kör lärde vi oss: ”All musik börjar med tystnad”. Så tänker jag fortfarande. Allt välsignat börjar ofta med tystnad.Läs mera »
Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.Läs mera »
Jag slötittade på en del av svenska eurovisionsfinalen. Men jag blev klarvaken när det kom till mellanakten. Vanligtvis är det ett humoristiskt shownummer som är lätt att klara sig utan. Men den här gången stod den unga svenska poeten Sara Nazari och framförde det hon kallar Spoken word. En tre och en halv minuter lång dikt rakt upp och ner utan åthävor! Den hette visserligen Dröm med mig, men hon stod för det enda som hade med vår vardagsverklighet att göra i en enda lång kväll av glitter och verklighetsflykt.Läs mera »
Inkommande söndags kollekt tillfaller Mocambique.
Pandemin har satt käppar i hjulen för vårt planerade projekt Livets frö. Nedan redogörs kort hur projektet kom till och nuläget.Läs mera »
Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.Läs mera »
Jag går i kyrkan varje söndag – vissa söndagar predikar jag och andra inte, men jag går i kyrkan alla söndagar. Jag går i kyrkan också de söndagar jag inte har lust.
Varför gå i kyrkan?
Varför? För att jag behöver det. Gudstjänsten är en central del av mitt liv – att vara i Guds närhet, lyssna till hans ord, be och ta emot nattvarden. Läs mera »
Känner du någon eller går du själv i tankar på att resa på volontärresa? Möjligheten finns att delta i TNC:s (The Nyadire Connection) team till Nyadire, Zimbabwe i slutet av juni/ början av juli.
Mer info av undertecknad eller av Ida Ala-Heikkilä, ida.alaheikkila@outlook.com. Ida var på volontärresa med TNC sommaren 2019 och berättar gärna om sina erfarenheter.Läs mera »
5 år är han min son. Han är frågvis och en riktig svamp. Med svamp menar jag en som samlar på sig mycket kunskap, suger in allt han hör och lär sig. Han vet mycket. Han kan mycket.Läs mera »
Jag var på gudstjänst i Borgå i söndags och lade märke till en intressant sak. I slutet informerades vi om att det traditionsenliga kyrkkaffet var inställt. Coronarestriktionerna tillät oss att hålla gudstjänst, men inte att ha en samling där vi satt mitt emot varandra runt bord och utan masker. Det var inte svårt att acceptera, men ingen skyndade sig hem. Alla hittade någon som vi gärna ville hälsa på och prata en stund med.
Några kom överens om att gå och köpa ”take away” och kom tillbaka för att äta sin lunch tillsammans. Jag skulle iväg till en ny gudstjänst i Lovisa, men inte heller jag gjorde mig någon brådska. Hur kom det sig?Läs mera »
Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.Läs mera »
Trots nästan två års liv under trycket från en global pandemi, har jag outsläcklig tro och hopp för Metodistkyrkan i Norden och Baltikum. Trots allt har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare tjänat människor i sin närhet långt utöver det vanliga.Läs mera »
År 1873 skriver Horatio Spafford sången ”It is well with my soul”. Innan han gör det händer tre dramatiska saker i hans liv. Hans fyraårige son dör i den stora branden i Chicago och samtidigt blir han själv ruinerad. Två år senare planerar han att åka till Europa med sin familj. I sista stund skickar han familjen på en båt tidigare medan han själv ska fixa några saker relaterade till det ekonomiska nederlag han just upplevt. På Atlanten krockar skeppet på vilket frun och barnen finns och Spaffords alla fyra döttrar dör. Frun, som räddas, skickar honom ett telegram med orden ”Saved alone”. Kort därefter, när Spafford reser för att träffa sin sörjande fru, blir han där på Atlanten inspirerad att skriva nämnda sång.
Läs mera »
2022 vill vi i rådet för mission lyfta fram betydelsen av utbildning. Vi stöder speciellt två olika utbildningar: 1) understöd till klassen för barn med hörselnedsättning. Eleverna kommer ofta långt ifrån och bor på internat i Nyadrie.Läs mera »
Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Jes. 43:18-19Läs mera »
Polarisering är en ohyra. Förr räckte det med att man brottades med grannens pojke så hade man det. Idag räcker det med att titta på amerikanska nyhetssändningar eller hamna i ”fel” tråd på sociala medel så har man fått det. En svårare ohyra att handskas med. Tvånget att ta absolut ställning, för eller emot, ja eller nej. Den påtvingade och destruktiva polariseringen.
Läs mera »