Det finns nämligen ett hopp för oss människor, ett hopp som är förmer än våra skidsportsbackar. Det är hoppet om en levande Gud som fortfarande är verksam i sin skapelse och som bryr sig om allt som lever och växer. Det är ett hopp som hör ihop med Jesu egna ord. Redan under sin livstid möttes Jesus av människor som inte trodde på honom, att han var Guds son. Jesus botade en dag en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Det var faktiskt på en sabbatsdag, då man inte skulle göra något arbete. Just därför började man förfölja Jesus, men då sa Jesus till dem: ”Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.” Så det så.
När Jesus dog på Golgata kors försonade han oss med Gud, sin Far. Vår kontakt till Gud hade tills den dagen varit avbruten på grund av synden. När Jesus tre dagar senare blev levande igen, var det ett tecken för oss människor att döden är övervunnen. Och Jesus sa till sina lärjungar: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” Joh 14:26. Därför, läs Bibeln och be till Gud. Gör det till en vana, så att Anden har något som han kan påminna dig om! I detta hopp är vi frälsta bort från synden och till ett evigt liv.
För övrigt önskar jag dig en god lässtund med detta nummers blandade inslag. Årskonferensens tema i Karleby var ”Flamma upp” och det önskar jag dig av hela mitt hjärta. Öppna ditt hjärta för tron på Jesus. Som backhopparen måste förflytta sig från tornet och efter hoppet landa på marken, måste den accepterande Jesustron våga hoppet från sin hjärna, ner till kärleksplatsen i sitt hjärta.
Birgit Grönqvist
Läs hela Kustbandet här
