Om någon vecka – när trädens löv skymmer solen och den mycket robustare markvegetationen har vuxit upp – skulle förutsättningarna för de veka vitsipporna vara betydligt tuffare. Men det är så det är ordnat i Guds skapelse. De är varken visa nog att begripa eller får tips från omgivningen att passa på. Det bara är så det är att vara vitsippa.
För oss människor är det inte lika lätt att veta när det är dags. Tänk om vi hade den där känslan för när det är dags att säga något och när det är dags att tiga. Men alltför många gånger har vi sagt för mycket, och det tar tid att reparera. Lika många gånger eller fler har vi suttit tysta och tigit och därmed svikit både vänner och ideal.
Det finns så mycket som vi ångrar eller som vi missat. Eller bara i obetänksamheten slarvat bort. Sjukhusprästen Erik Ewalds, som suttit vid många dödsbäddar, formulerade det: ”Det svåraste att lämna är det liv vi aldrig levat.”
Men så slår jag upp min Bibel, bläddrar förbi både Predikarens visdom (Pred 3) och Paulus förmaningar (Kol 4) och kommer fram till 2 Kor 6:2. Och det är som en glädjechock! Gud talar till oss och säger: ”Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.”
Nu är den rätta stunden! Är det inte fantastiskt! Vi behöver inte vara så visa eller programmerade som vitsipporna. Vi behöver inte fundera på om det redan är för sent eller om jag ska vänta till nästa år. I vår relation till Gud, den viktigaste relation vi har, är den rätta stunden alltid NU. Just nu, vilken dag och vilket klockslag du än läser detta, är den rätta stunden att vända sig till Gud. Just nu kan jag be om förlåtelse. Just nu kan jag be Gud om hjälp för det som tynger. Just nu kan jag be för släktingen jag är orolig för. Just nu kan jag säga till Jesus: ”Jesus, nu kommer jag till dig. Du vet hurdan jag är. Och du vet att jag vill tillhöra dig. Ta emot mig. Hjälp mig att vara den som både du och jag vill att jag ska bli. ”Jesus, kom in, rena mitt sinn. Kom in i mitt hjärta Jesus. Kom in, bo kvar, min styrka var. Kom in i mitt hjärta, Jesus.”
Hans Växby
hans.vaxby@gmail.com
Foto: Philippe