Bakåt eller framåt?

28.11.2021 kl. 11:11
För några månader sedan fick jag till min stora glädje tag i ett exemplar av den ABC-bok jag hade när jag var liten. Skatten fanns på ett antikvariat i Sverige och eftersom jag många gånger tänkt på den under alla dessa år beställde jag den. Det jag insåg när jag fick hem boken är att man i minnet väldigt lätt förskönar bilder från det förgångna.

Visst, det var exakt samma bok, samma ramsor, samma bilder men ändå kändes upplevelsen förvånansvärt tunn – nästan som en liten besvikelse.

Inte så sällan hör jag kristna drömma bakåt. Det kan gälla väckelser eller tider som varit, predikanter, möten och sånger man kommer ihåg, upplevelser med Gud som varit något alldeles speciellt. Och det är sant: vi har mycket att tacka Gud för. Samtidigt är riktningen för en troende alltid framåt. Gud har tankar för den här tiden som vi nu lever i och förmåga att göra storverk just idag. Om vi fastnar i det förgångna har vi inte förmåga att se det Gud vill just nu, inte heller förmåga att samarbeta med Honom. Och vi kommer ohjälpligt att kännas som en vindpust från gamla tider.

I en av kung Davids många psalmer skriver han: ”han lade en ny sång i min mun” (Ps. 40:4). David kunde lika väl ha sagt: ”han lade många nya sånger i min mun”, för så var det. David producerade nämligen största delen av psaltarpsalmerna. För mej är han en verklig förebild. Det verkar som om han bara satte sig ner med harpan och lät de nya orden flöda. Han sjöng ut sina känslor, sin längtan, sin hunger efter Gud. Allt blev en fräsch, ny sång och det var uppenbart att det låg ett ”nu” över Davids liv. Jag betvivlar att han kändes som en man med enbart minnen från fornstora dagar. Hans liv med Gud var något aktuellt och relevant.

I december 2021 kommer jag att presentera en julkalender på nätet. Jag har bett 24 kristna i Svenskfinland presentera en ny sång, alltså en sång de själva skrivit text och musik till. Jag är nämligen lite trött på tanken att vi är så snabba att låna andras sånger när vi kunde anta utmaningen att skriva nytt. Gud kan inspirera, ge ord, musik och innehåll – just nu. Fascinerande tanke!

Camilla Klockars

 

Förnyelse efter urkristet mönster

Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.Läs mera »
21.01.2022 kl. 09:19

Det är något speciellt med nyår – också ett Covid-nyår

Trots nästan två års liv under trycket från en global pandemi, har jag outsläcklig tro och hopp för Metodistkyrkan i Norden och Baltikum. Trots allt har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare tjänat människor i sin närhet långt utöver det vanliga.Läs mera »
14.01.2022 kl. 11:02

Mod trots stormen

År 1873 skriver Horatio Spafford sången ”It is well with my soul”. Innan han gör det händer tre dramatiska saker i hans liv. Hans fyraårige son dör i den stora branden i Chicago och samtidigt blir han själv ruinerad. Två år senare planerar han att åka till Europa med sin familj. I sista stund skickar han familjen på en båt tidigare medan han själv ska fixa några saker relaterade till det ekonomiska nederlag han just upplevt. På Atlanten krockar skeppet på vilket frun och barnen finns och Spaffords alla fyra döttrar dör. Frun, som räddas, skickar honom ett telegram med orden ”Saved alone”. Kort därefter, när Spafford reser för att träffa sin sörjande fru, blir han där på Atlanten inspirerad att skriva nämnda sång. Läs mera »
10.01.2022 kl. 11:11

Vem har helhetssynen? Och tillgång till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätta ord på vår dröm om en rimligare värld?

Polarisering är en ohyra. Förr räckte det med att man brottades med grannens pojke så hade man det. Idag räcker det med att titta på amerikanska nyhetssändningar eller hamna i ”fel” tråd på sociala medel så har man fått det. En svårare ohyra att handskas med. Tvånget att ta absolut ställning, för eller emot, ja eller nej. Den påtvingade och destruktiva polariseringen. Läs mera »
29.12.2021 kl. 09:37