Fånga Andens vind

27.05.2022 kl. 22:17
“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.

På pingstdagens morgon var lärjungarna bakom lås och bom, upptagna av sig själva och varandra. De gick igenom sina erfarenheter och misslyckanden. Jag föreställer mig att de talade om Jesu uppståndelse och om vad han menat med att de skulle vänta i Jerusalem tills de skulle få kraft från ovan. De hade redan väntat tio dagar och visste inte hur länge de skulle vänta. Nu hade det blivit Pingst, som utgjorde avslutningen av påskfirandet och en tacksägelsefest över Guds lag och De tio budorden.

Plötsligt var väntan över – det kom hastigt, överväldigande och starkt. Det hördes plötsligt ett dån som av en stormvind som fyllde hela huset, tungor som av eld kom över dem alla, både män och kvinnor. De blev alla fyllda av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. (Apg 1: 14 och 2:1-14). Andens vind blåste och i stället för vindskydd började de bygga väderkvarnar. 

Under pingsten firade judarna att de fått lagen och blivit ett folk, Guds folk. För Jesu efterföljare markerar pingsten att Gud skapet ett nytt folk, som så småningom började kallas kristna. Pingsten markerar kyrkans födelse, fast det säkert var en annorlunda kyrkan än de välorganiserade samfund vi känner till idag med utbildade präster, gudstjänstordningar, byggnader och aktiviteter – och till och med stora skärmar och streaming. 

Jesus hade varit själva centrum för deras gemenskap. De hade följt honom, lyssnat till honom, iakttagit honom och lärt av honom. Nu skulle de bli hans vittnen, skulle göra män och kvinnor till hans lärjungar, döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige andes namn, lära dem allt de själva hade sett, hört och lärt av honom. Och han skulle vara med dem som Helig ande – överallt och alltid. 

På en dag växte deras antal från 120 till över 3000 människor (Apg 2:41). De blev en rörelse som fortsatte att växa explosivt och som lärjungarna och några få till blev ansvariga för. De första lärjungarna valdes att hjälpa de många människorna att bli Jesus-efterföljare. Det var en enorm uppgift som snart visade sig ännu svårare eftersom det var ett starkt motstånd från både det judiska samhället och de romerska myndigheterna. 

De första metodisterna hade en liknande upplevelse på Nyårsdagen 1739. Det var 60 personer i det så kallade Fatter Lane-sällskapet som hade varit i bön hela natten. ”Omkring klockan tre på morgonen, medan vi ännu bad, föll Guds kraft så mäktigt över oss att många ropade av glädje och många föll ner på golvet. Så snart som vi hämtat oss från den överraskande och respektingivande närvaron av Guds majestät brast vi alla ut i sång.” Så skriver John Wesley i sin dagbok om upplevelsen. 

Denna erfarenhet av den Helige ande var nyskapande. Wesley hade varit upptagen av sitt eget andliga liv, nu vändes hans uppmärksamhet till andra. Två månade senare predikade vännen och medarbetaren George Whitfield ute i det fria för de fattiga gruvarbetarna i södra England. Han inbjöd Wesley att komma och se vad som höll på att ske där. Wesley var tveksam. Han menade att gudstjänster ska hållas under ordnade förhållanden i kyrkan. Dessutom var han mån om sitt yttre och ville inte smutsa ner sina kläder. Han var introvert till sin läggning och satt hellre i biblioteket än var ute bland vanligt folk. Men trots de många invändningarna verkade den Helige ande i honom. Och när han såg de många människorna och hur de reagerade på budskapet om Jesus, insåg han att detta var Guds verk och att det var detta som var deras kallelse.

Wesley erkände sin avsky mot att predika ute i det fria, men han insåg också att det han såg var Guds verk.

"Klockan fyra på eftermiddagen samma dag gav jag efter och började med det avskyvärda att predika frälsningens glada budskap utefter vägarna. Från ett litet stånd nära staden räknade jag ungefär 3000 människor. Bibelordet jag använde var: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.”

Pingsten öppnar våra hjärtan och våra sinnen för nya perspektiv. Det finns en värld där ute. Det finns människor där ute…

Lärjungarna hade varit upptagna med sin egen gemenskap. De föredrog sitt eget och föredrog säkerheten. På samma sätt kan kyrkor stänga in sig i sig själva och bli självupptagna, fokusera bara på sig själva och att hålla fast vid och stärka det de redan har. Men vi vet alla vad som händer med ett hus som varit stängt en längre tid utan någon vädring, Det blir tung luft, kvavt, fuktigt och illaluktande.

När Andens vind blåser kan det vara frestande att bygga vindskydd, krypa ihop och stanna inomhus. Men de första kristna och de första metodisterna byggde väderkvarnar. De lät sig sättas i rörelse och de förvandlades av Andens rörelse. Låt oss göra detsamma!

Anden föll över dem och från det ögonblicket blev de modiga och beslutsamma. De talade med fasthet och styrka – och inte minst med en insikt som är mycket mer än kunskap, förståelse och erfarenhet. Anden hade fått bitarna att falla på plats. Petrus höll sin första predikan med insikt och mod och den gjorde djupt intryck på dem som lyssnade. Vad ska vi göra? frågade de. Omvänd er, börja gå i en ny riktning, låt döpa er och få förlåtelse för allt ni gjort fel. Då får ni den Helige ande som gåva. Detta gäller för er och för alla folk. (Apg 2:14 ff)

Det dröjde inte länge förrän fångenskap och avrättning blev följden av att tala högt om Jesus och hans rike. (Apg 4:1-22) Men när det gäller att älska alla människor, skydda de svaga och ta hand om dem som är i nöd kan vi inte kompromissa. När det handlar om att stå upp emot orättvisa, obarmhärtighet, hjärtlöshet, girighet, själviskhet och självtillräcklighet kan vi inte vara tysta. 

Det är förändringens Ande, förnyelsens Ande och förvandlingens Ande som blåser på pingstdagen. Det finns inte tid att bygga vindskydd. Nu måste vi bygga väderkvarnar och vi måste bygga många.  Det finns miljoner människor omkring oss som måste få höra, se, smaka och känna att Jesus, Guds son har kommit till världen, att han levde, dog och uppstod – och att han reservationslöst och obegränsat älskar alla människor i världen. 

Jag för min del är villig att bli som vem som helst och att göra vad som helst för att åtminstone någon ska lära känna Jesus (1 Kor 9:19-23). Jag tänker på samma sätt, jag är villig att göra vad som helst för att åtminstone någon ska lära känna Jesus Kristus… Och när Andens vind blåser vill jag bygga väderkvarnar.

Biskop Christian Alsted

Gud i vårt livsspår

I skrivandets stund är det fortfarande mycket vintrigt väder i vår del av landet, trots att vi redan är i mars månad. Jag har varit och skidat några gånger under vintern med vår 5-åriga son. Läs mera »
17.03.2023 kl. 18:31

Kyrkkaffet

Jag satt vid datorn häromdagen för att uträtta ett ärende. Och det slog mig hur många saker jag gör nu för tiden utan att träffa andra människor. Jag betalar alla räkningar på datorn. Förr gick jag till banken ett par kvarter neråt gatan. Jag växlade några ord med någon i kön och blev bekant med bankfunktionärerna. En av dem hade en dotter som gick på samma klass i skolan som vår son. Den här gången skulle jag behöva köpa nya strängar till min gitarr. Det skulle ta en kvart med bilen ut på Ringväg 3 eller en halvtimma med buss in till centrum, men…Läs mera »
10.03.2023 kl. 20:00

Prisa Gud - för att orka!

Jag har en del afrikanska vänner och det är mycket hos dem jag beundrar. En sak är deras förmåga att glädja sig oavsett omständigheterna. Jag har sett det i Kenya på gudstjänster, men också här när afrikanska vänner besökt oss. Mitt i alla former av nöd och fattigdom och brist kan de jubla, dansa och fröjda sig så det står härliga till.Läs mera »
24.02.2023 kl. 09:24

Kvalitet

Det bästa sättet att få någon att känna sig utanför är att börja en samling med att säga: ”Och nu ska vi sjunga en sång som alla kan.” Inga sångböcker, ingen text på storskärmen! Alla kan ju den! Alla utom nykomlingen.” Hen står där och tittar på när alla klämmer i med hög röst och stor glädje. Hen undrar säkert om det var en så bra idé att komma hit. Bara ett exceptionellt bra möte i övrigt kan rädda nykomlingen från ett beslut att aldrig komma tillbaka till denna inåtvända och exkluderande gemenskap. Läs mera »
03.02.2023 kl. 20:00

Bunden vid en stolpe?

Det lär vara så att om man binder en elefant vid en stolpe så länge elefanten är liten så kommer den att stå där, också senare i livet när den har blivit vuxen. Vanan vid stolpen gör att elefanten lär sig tänka: härifrån kan jag aldrig ta mig lös.Läs mera »
26.01.2023 kl. 15:23

Till vem skrevs sången?

Poesin i våra sånger ska inte underskattas. Vi predikanter kan använda de rätta orden, men poeten har förmågan att hitta de vackra orden i sköna kombinationer. Och skönheten är ett av de sätt som Gud uppenbarar sig på! Läs mera »
05.01.2023 kl. 19:00

För att tända ljus…

I början av december besökte jag Ukraina för tredje gången i år. Situationen blir allt värre och kriget tar hårt på pastorernas och ledarnas styrka. Trots detta pågår ett fantastiskt arbete med gästfrihet för andra ukrainare och omsorg om människor i samhället. I kyrkorna samlas människor för gudstjänst, bönemöten och till och med ungdomsarbete, och där det inte är möjligt att träffas personligen träffas människor på nätet. På grund av de omfattande attackerna mot kritisk ukrainsk infrastruktur är elförsörjningen instabil, ofta avbruten i flera timmar, och på kvällen blir det kolmörkt. Det är farligt att gå i de mörka gatorna i städerna. Läs mera »
30.12.2022 kl. 18:38

En totalförvandling

England 1642. En liten pojke, Isaac, föds i ett hus i Lincolnshire och får en riktigt dålig start i livet. Redan innan han föds dör hans pappa, vilket lämnar hans mamma i ett tufft utgångsläge, rent ekonomiskt. Dessutom är Isaac för tidigt född, vilket gör honom svag och sjuk som barn.Läs mera »
23.12.2022 kl. 20:26

Vi kan ta det så olika

Jag gick på Mannerheimvägen en eftermiddag i december för några år sedan. Julbelysningen på Sokos påminde om att Julen står för dörren. Jag hade just varit i en butik, och jag log för mej själv, eftersom julsångerna hade varit så härliga att lyssna till. På gatan kom tre ungdomar från vår ungdomsklubb ”Basic”. Vi stannade för att byta några tankar. ”Och här går du och julstressar”, sade en av pojkarna. Jag blev häpen.Läs mera »
16.12.2022 kl. 20:00

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44

Händer

Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, skriver Pikkis Sederlöf, och leder oss vidare i en reflektion.Läs mera »
14.10.2022 kl. 06:00

Tacksamhet och glädje - en bön

Att få vara tacksam hör till ett positvt sinnelag. Det betyder INTE att livet skulle vara utan motgångar och problem. Kampen kan nog så hård ändå. Med en positiv kampanda får problemen kraft att söka en lösning. Det kallas att växa som människa. Det gör ont att växa och lämna det gamla och komma in en ny fas av livet. Men TACK är ett ord med styrka och hopp.Läs mera »
30.09.2022 kl. 19:55

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Ny serie: Att leda en församling

Hur bygger man en församling för framtiden? En församling som förstår sitt uppdrag, som är varm, modig och klarar generationsväxlingar? Camilla Klockars har varit pastor i över 30 och i en ny serie på Himlen TV7 delar hon med sig av sina erfarenheter. I tio korta avsnitt ger hon nycklar till hur man formar ett andligt ledarskap som är både strategiskt och hållbart.Läs mera »
19.09.2022 kl. 16:28

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Att behålla friden

Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.Läs mera »
09.09.2022 kl. 17:24