Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, därför är det speciellt viktigt att vi nuförtiden - ”Tvättar dem med tvål, torkar dem väl och sen till sist desinficerar dem!” Vill vi koncentrera oss, kan vi knäppa våra händer eller så kan vi lätt pressa handflatorna mot varandra i en bön. Martin Lönnebo skapade radbandet Frälsarkransen med vilken man genom sina känsliga fingerspetsar kan vidröra en pärla åt gången, samtidigt blir man påmind att be över de olika pärlornas ämnen.
Man kan genom handpåläggning bli välsignad och man kan själv lugna någon bara genom att räcka sin tröstande hand och ge värme och kärlek genom att till exempel smeka ett barn.
En utsträckt hand kan visa vägen, eller sträckas rakt upp, då vet alla att det är STOP! Händerna, kan applådera och musicera, fingrarna kan knäppa eller knacka på hos någon. Ett utsträckt pekfinger säger samma sak på alla språk, passa på.
Låtskrivaren Lisa Nilsson låter i sin sång, Handens fem fingrar, peka på fem viktiga ting. Så här skriver hon;
”Jag känner dej, jag känner så väl. Dina fasor, dina våndor, finns också i min själ. Du är mitt kött och blod, Du bär ett dyrbart namn. Och min kärlek utan villkor, jag gör vad jag kan. Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten.
Fem fingrar skall trösta dej, Ett är månen, Ett är solen, Ett är polstjärnan bakom molnen, Ett är hopp och Ett är tro…”
Eva-Mi Pikkis Sederlöf
