Ingen forskare kan säga vad det fanns allra först, när det inte fanns någon materia, inga ato- mer, neutroner eller elektroner. Mången astronom har kommit till slutsatsen att det finns en Gud. Det finns ingen annan förklaring – av intet kan det inte uppstå någon materia.
Guds storhet kan vi inte begripa, den sträcker sig långt utanför vårt förstånd. Gud sade till Moses: ”Jag är den jag är”. Före det universum som vi kan granska fanns ”Den jag är”. Det djupaste och mest tidlösa som finns.
När vi reflekterar över detta måste vi erkänna hur små vi är. Enligt forskarna utvidgas världsalltet hela tiden. Gud har inte avslutat sitt arbete. Vad han menar med det är fördolt för oss, bakom en dimridå.
Människan har under hela sin existens sökt kunskap om sig själv och sin omgivning, reflekterat över livets mening och tiden efter döden. Uppfinningar som mikroskopen har hjälpt mänskligheten att bland annat upptäcka sjukdomsalstrande mikrober. I makrovärlden finns hjälpmedel som teleskopen eller den för sjöfarten viktiga sextanten. Stjärnorna har hjälpt oss till rätta vägar.
Människan har besökt månen. Nu planeras redan resor till planeten Mars. Kunskapstörsten – och penningtörsten – leder allt längre bort. Redan en rymdraket kan sluka miljarder euro.
Mer kunskap, mer plåga, så heter det. Det behöver dock inte vara så. Även om vi bara kan sprattla inom vår egen värld och inom vårt solsystem, kan vi lita på Guds plan och Guds tideräkning. Kosmos är inte i våra händer.
Päivi Takanen Storgård
