En av de viktigaste egenskaper vi som troende behöver utveckla är förmågan att se mer och längre än det som syns rent fysiskt. Vi behöver välfungerande andliga ögon. Jesus sa: "Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret" (Matt. 6:22). Detta att kunna se mer än det som som de fysiska ögonen kan registrera gäller tex det vi ser hos varandra och det vi ser hos oss själva. Det gäller också det vi ser i alla sorters ”omöjliga fall” och det gäller det vi ser i våra församlingar. Det är sällan en konst att se omöjligheter, det är förvisso en gåva att kunna se lejon i marmorblocken. Och kanske allra svårast att se lejonet i ens eget liv.
När Noa höll på med sitt projekt, arkenbygget, såg han med sina inre ögon mycket mer än det som syntes runtomkring honom. Han hade en stark, inre bild av och en övertygelse om en storm som var på kommande. Solen sken, fåglarna sjöng, vädret var fantastiskt och folk smålog kanske åt gudsmannen. Men Noa visste vad han gjorde. Han släppte inte visionen. Och en dag förändrades bilden. Regnet strömmade oförtrutet och det akuta behovet av en ark blev ett faktum.
Som troende jobbar vi hela tiden med liknande projekt. Vi hjälper människor att se behovet av en Guds ark: Jesus som livets räddare och frälsare, här och nu. Det kanske finns de som ler åt projektet, men en dag kommer det att bli tydligt: Världen behöver desperat Guds Lamm som tar bort dess synd. Vi jobbar också med att skapa miljöer och sammanhang där Guds folk trivs, långt mer välfungerande än det vi kanske ser idag.
I början av denna höst skulle jag vilja ge rådet: Låt oss ta en ordentlig titt på oss själva och på Guds plan. I de oformliga, omöjliga stenar vi kanske ser i oss finns de facto lejonkallelser. Jag vet inte hur det är med dej men jag vill svara som Jesaja: "Här är jag, sänd mig!" (6:8).
Camilla Klockars
