…Generalkonferensen 1908 gjorde ett uttalande om ”Kyrkan och de sociala problemen”. I uttalandet tog kyrkan avstånd från barnarbete och understödde strävandena för arbetares ekonomiska rättigheter, bättre förhållanden på arbetsplatser samt bättre löner och säkerhet för arbetare.
Annorlunda
Jag pratade inte med den amerikanske vännen för att komma underfund vad han hade för problem med kyrkans engagemang i sociala frågor. Det är möjligt att det var för ”politiskt” i hans tankevärd. Men i grunden tror jag att det berodde på att de vars rättigheter försummats och de som av någon anledning behöver hjälp är annorlunda på ett eller annat sätt.
Jakob sätter ord på det: Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: ”Här är en bra plats för dig”, men till den fattige: ”Ställ dig där borta”, eller ”Sätt dig på golvet vid mina fötter” – gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar…
Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. (Jakobsbrevet 2:1-4 och 8-9)
Eller…
Men vad kan vi göra med det? Den Gamlakarleby-bördige cancerläkaren Peter Strang hjälper oss på traven in sin senaste bok "Den hälsosamma gemenskapen". Han hänvisar till den tyske tänkaren Emmanuel Levinas, som tillsammans med sin familj fick uppleva vad det innebar att betraktas som annorlunda, nämligen jude, i Tyskland på 1930-talet. Peter Strang skriver: ”Om du betraktar den andre eller de andra som annorlunda än dig själv, är det lättare att ha fördomar och behandla dem sämre än du skulle behandla dina egna. Men i ett genuint möte, ansikte mot ansikte, händer det något med oss människor i de flesta fall. Vi ser en medmänniska och i det mötet är inte personens kön, ålder eller religion det viktigaste.”
Det kan börja som en tankeövningen, en egen attitydfostran som mynnar ut i handling. De är inte annolunda – de är vi!
Text: Hans Växby (hans.vaxby@gmail.com)
Foto: "Children with special needs play at a school for autism" by World Bank Photo Collection
