Vem har helhetssynen? Och tillgång till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätta ord på vår dröm om en rimligare värld?

29.12.2021 kl. 09:37
Polarisering är en ohyra. Förr räckte det med att man brottades med grannens pojke så hade man det. Idag räcker det med att titta på amerikanska nyhetssändningar eller hamna i ”fel” tråd på sociala medel så har man fått det. En svårare ohyra att handskas med. Tvånget att ta absolut ställning, för eller emot, ja eller nej. Den påtvingade och destruktiva polariseringen.

Därför är det så otroligt befriande att möta en författare som inte tvekar att ge sig i kast med tidens utmaningar och får plats med allt i en gemensam vision. Bredden finns redan i det faktum att han växte upp i den Österbottniska väckelsemyllan, drog slutsatser av teologistudierna som överraskade och fick en ovanligt bred svensk publik med sina Shalom Jord! (1983) och Vägen hem. Om livets ursprung, mening och mål (1986). ”Idag ställs alla ideologier, religioner och vetenskapen inför sitt eldprov, skriver Harry Månsus i sin senaste bok Sången om livet – om pilgrimsfolket och jordens framtid. ”Vem har helhetssynen. Värderingarna och tillgången till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätt ord på vår dröm om en rimligare värld?”

Han sprängde de ramar som han fått med sig i uppväxten. ”Jag är väl medveten om att bibeln, religionen och fromheten kan förkrympa ett människoliv och stänga in oss i sektliknande bubblor.” ”Det är dags att befria bibeln från kyrklig instängdhet, europeisk provinsialism och västvärldens fyrkantiga paradigm.” Men han faller heller inte ned i beundran för det sekulariserade Sverige. ”Är det kanske rentav vi i ’det gudlösa folket’ som är den verkliga ankdammen på planeten? Eller är det kanske så att det finns en andlighet i Norden som går under radarn på fyrkantiga enkäter om folks inställning till religiösa begrepp och antalet kyrkobesök?”

Första ekoteologen

Månsus drevs tidigt av passionen att lyssna in och finna anknytningspunkter även hos ett folk som är på väg att förlora sitt andliga arv och sina kulturella rötter. ”Lyckligtvis uppstår det en beröring om vi börjar där Gud själv började – med naturens besjälade andlighet och sången om livet i den kosmiska katedralen.”

Det var så hans författarskap började ta fart. Shalom Jord! blev den första egentliga ekoteologin på svenskt språkområde. Och Månsus skrev på ett lättillgängligt språk och med en profets glöd. Jag minns att det kändes ansvarsfullt att slå ihop den lilla boken och ställa mig själv inför frågan vilka konsekvenser jag måste dra för att rädda jorden. Boken öppnade också upp för en naturlig gemenskap med miljörörelsen.

Att möta Gud i naturen är ”godkänt” också i kyrkliga och frikyrkliga kretsar, men den uppfattas ofta som en naiv förskoleklass till den sanna tron. Så absolut inte av Månsus. I sin andra bok, Vägen hem går han vidare med anknytningspunkterna han finner i ”den kosmiska katedralen”. Det är en skapelseteologi som i och för sig inte är ny, både teologen Gustaf Wingren och biologen Stefan Edman har berört ämnet. ”Men betoningen av kyrkan och lagen har en underordnad roll,” skriver Helena Rönnberg i sin doktorsavhandling Tolv steg för livet från 2002. ”Månsus närmar sig istället det privatreligiösa sökandet och är tämligen kyrkokritisk. Försäljningen tyder på att Månsus nådde fram med sitt budskap.” Och gemenskap med den nyandliga gemenskapen blev ytterligare ett följdriktigt steg för Månsus.

I dialog med samhället

Passionen drev Månsus vidare och han överskred den ena gränsen efter den andra. Han lämnade sin tjänst som lärare vid Baptisternas teologiska seminarium och grundade Brommadialogen som beskrev sig som ”nätverksbyggare och konferenscentrum som verkar mitt i det öppna andliga och terapeutiska landskapet; och verkar för att människor med skiftande bakgrund och andlig övertygelse ska kunna mötas i miljöer som präglas av ömsesidig respekt och nyfikenhet, där ingen har ensamrätt på sanningen.”

Härigenom kom Månsus också i kontakt med Anonyma Alkoholister och den internationella Tolvstegsrörelsen. En period av sitt liv verkade också vid behandlingshemmet Noor, som Ulf Lundell har en personlig beskrivning av sin En varg söker sin flock.

Harry Månsus författarskap påminner om musikens rondo. Samma tema återkommer i hans böcker, inte för upprepas, utan för att vidgas och fördjupas. Hela tiden överskrider han gamla gränser och ser samband med flertusenåriga texter och samhälssegment i tiden.

Tillsammans med pilgrimsfolket

Så binder han samman patriarken Abraham, som ”är de troendes förebild inom de tre monoteistiska religionerna”, med vår tids pilgrimer (däribland Hufvudstadsbladet häromåret!) på väg till Santiago di Compostella. ”Även i Norden vandrade pilgrimer till de stora vallfartsorterna – Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge. Ända fram till dråpslaget 1545 då Gustav Vasa tog struptag på rörelsen och förbjöd pilgrimsvandringar.” Och Månsus vill i vår tid se en större pilgrimsrörelse. ”När kyrkfolk, tolvstegare och sökare från den alternativa scenen möts i en dialog – gärna som en pilgrimsvandring – sätts alla i rörelse mot ett djupare liv och en rimligare värld. (ur baksides­texten)”

Månsus skriver med samma glöd och intensitet som för 35 år sedan och hans Sången om livet förtjänar samma breda läsarkrets som när han började sin gränsöverskridande verksamhet. ”Jag tror inte på en Gud som är cynisk och låter barn fortsätta födas till en värld i vilken det är för sent att vara människa, bli förälskad och kämpa för mänskliga värdighet. Så länge hjärtat slår och vitsippmattan rullas ut i Norden vill jag därför inta min plats på Livets barrikader.”

Hans Växby

Boken finns bl.a. på adlibris.com

 

En totalförvandling

England 1642. En liten pojke, Isaac, föds i ett hus i Lincolnshire och får en riktigt dålig start i livet. Redan innan han föds dör hans pappa, vilket lämnar hans mamma i ett tufft utgångsläge, rent ekonomiskt. Dessutom är Isaac för tidigt född, vilket gör honom svag och sjuk som barn.Läs mera »
23.12.2022 kl. 20:26

Vi kan ta det så olika

Jag gick på Mannerheimvägen en eftermiddag i december för några år sedan. Julbelysningen på Sokos påminde om att Julen står för dörren. Jag hade just varit i en butik, och jag log för mej själv, eftersom julsångerna hade varit så härliga att lyssna till. På gatan kom tre ungdomar från vår ungdomsklubb ”Basic”. Vi stannade för att byta några tankar. ”Och här går du och julstressar”, sade en av pojkarna. Jag blev häpen.Läs mera »
16.12.2022 kl. 20:00

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44

Händer

Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, skriver Pikkis Sederlöf, och leder oss vidare i en reflektion.Läs mera »
14.10.2022 kl. 06:00

Tacksamhet och glädje - en bön

Att få vara tacksam hör till ett positvt sinnelag. Det betyder INTE att livet skulle vara utan motgångar och problem. Kampen kan nog så hård ändå. Med en positiv kampanda får problemen kraft att söka en lösning. Det kallas att växa som människa. Det gör ont att växa och lämna det gamla och komma in en ny fas av livet. Men TACK är ett ord med styrka och hopp.Läs mera »
30.09.2022 kl. 19:55

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Ny serie: Att leda en församling

Hur bygger man en församling för framtiden? En församling som förstår sitt uppdrag, som är varm, modig och klarar generationsväxlingar? Camilla Klockars har varit pastor i över 30 och i en ny serie på Himlen TV7 delar hon med sig av sina erfarenheter. I tio korta avsnitt ger hon nycklar till hur man formar ett andligt ledarskap som är både strategiskt och hållbart.Läs mera »
19.09.2022 kl. 16:28

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Att behålla friden

Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.Läs mera »
09.09.2022 kl. 17:24

Vi är de

Vid ett besök i USA kom jag att samtala med en man som var ganska kritisk mot sin Metodistkyrka. ”Vi är inte längre en väckelserörelse,” sa han, och jag kunde hålla med honom om mycket av det som han menade vi hade tappat bort. Men så sa han: ”Förfallet började med att den Sociala trosbekännelsen kom in i vår kyrka vid förra sekelskiftet.” Det han hänvisade till började med att…Läs mera »
02.09.2022 kl. 07:00

Du - ett lejon?

En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Pojken förstod ingenting. Några veckor senare när han kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’Läs mera »
14.08.2022 kl. 16:30

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26

En temperatur där nyfödda trivs

Guds rike handlar om sådd och skörd och alla som sysslat med sånt vet att temperaturen är väldigt avgörande om man vill få saker och ting att växa. Vi sår inget i jorden när snön faller i december, vi sår på våren då värmen kommit och jorden mjuknat. Detsamma är principen i det andliga arbetet, tror jag.Läs mera »
05.07.2022 kl. 14:38

Är det konstigt att man längtar bort nångång

Att kunna var nöjd med det man har är en stor konst. Finlands folk verkar vara världsbäst i det. I varje fall tror jag att den förmågan är en biträdande orsak till att Finland toppar listan över de lyckliga länderna i världen. Clash’s gamla hit ”Should I stay or should I go” är en annan sida av samma sak. Har jag nånting för att stanna kvar där jag är eller är det lika bra att jag ger mig av? Det handlar om livet – och evigheten!Läs mera »
23.06.2022 kl. 19:19

Hur mår våra odlingar?

För mej har, under de senaste åren, en av de stora upptäckterna vad gäller ord och deras betydelse varit ordet kultur. Ordet för kanske tankarna till skapande och musik, konstverk och skönheter, men kultur kommer från latinets cultura och betyder faktiskt odling.Läs mera »
03.06.2022 kl. 08:18

Fånga Andens vind

“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.Läs mera »
27.05.2022 kl. 22:17