Problemet är att vi människor har en otrolig kapacitet: Vi kan överleva i mycket olika temperaturer. I Sibirien har man uppmätt -65 grader och folk har klarat det. Och 1913 uppmättes +56 grader i Death Valley i östra Kalifornien. Vår skala är med andra ord mycket bred. Detta är kanske också vårt problem, vi kan i princip klara alla möjliga temperaturer, också på församlingsnivå, om vi pressar oss själva och är tillräckligt överlåtna till systemet. Vi kan klara irriterade relationer och dålig stämning. Vi kan klara tung atmosfär och torra gudstjänster. Men när det gäller nyfödda andliga barn är situationen en annan. Småbarn kräver sina temperaturer. Vår kallelse är uttryckligen att se till att nyfödda får växa upp i varma, sköna miljöer.
Det berättas om 1800-tals läkaren Étienne Stéphan Tarnier, som jag återkommit många gånger till i min undervisning, att han såg en äggkläckningsmaskin på en utställning i Paris en gång. På den tiden, efter det fransk-tyska kriget, var födslotalen låga. Étienne fick idén att göra en "äggkläckningsmaskin" för småbarn och han uppfann därför kuvösen. Genom den har många nyfödda barn hållits kvar i livet, även om de kanske fötts för tidigt. Värmen och renheten i kuvösen gör sitt.
En ljum, småtrevlig församling
En viktig text i Uppenbarelseboken presenterar församlingen i Laodikea och de problem den hade med just temperaturen (3:14-20). Den var ljum, varken varm eller kall. Den var kanske lite småtrevlig, på en ytlig nivå var relationerna helt acceptabla, men församlingen präglades inte av någon kärlek eller eld precis. Passionen för Guds rike fattades.
Den hade dessutom överhuvudtaget ingen självkännedom eller bedömningsförmåga gällande läget. Den trodde något helt annat om sej än vad situationen verkligen var. Gud sa till dem: ”Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken” (3:17). För att korrigera tillståndet och hela församlingen erbjöd Gud bland annat salva att smörja ögonen med så att den skulle kunna se (3:18). Den salvan behövdes för att de skulle kunna få en sann bild av läget.
Undersök temperaturen
Om vi vill se andliga barn födas och hållas vid liv, om vi vill se församlingar växa och utvecklas, då behöver vi först av allt kontrollera temperaturen i de miljöer vi rör oss i. Vi kanske, bildligt talat, klarar sibiriska temperaturer, men en människa som just börjat söka sej närmare Jesus behöver komma till en miljö som är kärleksfull och varm. Annars drar hon iväg från oss och det är helt förståeligt.
Låt oss därför ställa frågan: Hur känns det för en ny att stiga in hos oss? Är stället verkligen präglat av Guds kärlek? Är vi bra på att ta hand om varann? Finns en andlig nöd för människor eller har vi utvecklats till en trevlig liten klubb som inte har så jättemycket att ge rent andligen i denna tid?
När Jesus undervisar om ändtiden tar Han också fram detta gällande temperatur. Han säger: ”...eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta” (Matt.24:12). Ändtiden kommer att präglas av kalla hjärtan. I värsta fall har vi under årens lopp utvecklats till att bli tuffa och sega, människor som klarar svala, dragiga miljöer, ungefär som man gör i Sibirien. Det kan i sej verka imponerande men jag tror att den egenskapen är mycket alarmerande. Vi behöver söka Gud. Vi behöver få en nöd för våra egna liv. Och jag inkluderar mej själv i den tanken.
Guds välsignelse över din sommar!
Camilla Klockars
