Församlingen är tänkt att vara som en borg och en plats där vi är trygga och finns till för varandra. För några dagar sen föll en tanke i mitt huvud: ”Bara det som är attraktivt kommer att dra till sej människor”. Det tror jag också gäller församlingen. Urkyrkan var väldigt attraktiv och dit drogs människor: ”Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” (Apg. 2:46). Urkyrkan var som en borg.
Vår kallelse och vår utmaning är att på samma sätt skapa en miljö som är attraktiv och tilltalande. Det bygger i sin tur på insikten att jag har lämnat mitt gamla liv och stigit in i ett nytt. ”Nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig”, säger Paulus. Om jag ännu är kvar i mitt gamla liv har jag inte tid eller lust för församlingen. Då satsar jag på mig och mitt. Men om jag lämnat det gamla och stigit in i det Jesus har för mig har jag gjort utrymme för ett helt annat liv. Då kan jag också vara med och skapa en attraktiv församlingsmiljö för andra.
En borg är en miljö där vi lär oss bära varandras bördor. Det kan vara en utmaning därför att vi kanske själva är vana med att alltid gör allt, vi tror att vi måste klara allt på egen hand. In i det sista kan det vara vårt att säga: ”Jag behöver dej verkligen!”. Men Paulus är tydlig: ”Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter” (Rom. 12:15). Han vet att vi behöver varandra och behöver lära oss att vara öppna för varandra. När vi har kommit så långt att vi kan gråta tillsammans har vi kommit väldigt långt. Lycka till!
Camilla Klockars
