Det är något speciellt med nyår – också ett Covid-nyår

14.01.2022 kl. 11:02
Trots nästan två års liv under trycket från en global pandemi, har jag outsläcklig tro och hopp för Metodistkyrkan i Norden och Baltikum. Trots allt har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare tjänat människor i sin närhet långt utöver det vanliga.

Det är något speciellt med nyår! Det ger oss en ny start, nya möjlighet och hopp inför framtiden. En del tar ett glatt skutt in i det nya året med goda förhoppningar – andra kravlar sig in i det nya året med nöd och näppe.

Trots nästan två års liv under inflytande av en global pandemi, har jag outsläcklig tro och outsläckligt hopp för metodisterna i Norden och Baltikum. Isolering och begränsningar har varit allvarliga hinder. Ibland har restriktionerna varit meningsfulla och nödvändiga – ibland har de varit svårbegripliga och ologiska hinder för vår verksamhet. Ändå har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare utfört extraordinär tjänst för människor i sin härhet.

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13) Det är en av de uppmuntrande hälsningar som Paulus sänder till Rom och till oss. Dessa ord var vägledande för ett samtal i biskopsområdets kabinett, där distriktsföreståndarna (kyrkans regionala ledare) delade med sig av erfarenheter från tiden som gått och tankar inför de följande sex månaderna.

Här är några av deras inspirerande och förhoppningafulla tankar:

”Vår värld och kyrkan har upplevt flera kriser, pandemin är en av dem. Under pandemin har vi förlorat flera av våra redskap för tjänst, men vi har alltjämt det viktigaste, nämligen nådemedlen. Om vi betonar och gör bruk av nådemedlen kan vi både upprätthålla vår egen tro under pandemin och förnya vår kyrka.”

“Bön är nyckeln. I mitt område ber vi, samtalar och diskuterar hur vi bäst kan hjälpa familjer i nöd med de medel vi har.”

 “Detta är en tid för reflektion – flera församlingar går genom en utvärderingsprocess, söker möjligheter, går genom sina styrkor och ser på behoven i sin närhet.” Jag läste nyligen att mer än hälften av metodistförsamlingarna i USA har antingen utvidgat eller startat nya verksamhetsformer under pandemin. Jag tror det är så också i mitt område.”

“Jag hade en syn när jag bad. Jag såg ett schackbräde. Jag kan pjäserna och hur de får röra sig, och ofta förväntar jag att Gud flyttar pjäserna efter strikt uppsatta regler. Men i synen svängde Gud om schackbrädet och pjäserna började röra sig på oförutsedda sätt mot Honom.”

”Jag ser att Gud förändrar församlingarna i denna tid, uppmuntrar och utmanar oss till en överlåtelse utanför vår bekvämlighetszon.”

“Församlingar uppfinner sig själva på nytt när de ser att en del människor inte kommer tillbaka till kyrkan efter pandemin och inser att vi måste förändras.” 

“Jag är distriktsföreståndare på deltid och i församlingen där jag är pastor samlar vi regelbundet in pengar och köper godis och frukt som vi ger någon avdelning på sjukhuset för att som Metodistkyrka tacka och visa uppskattning för deras arbete. Det är vårt sätt att dela med oss av Jesu kärlek på ett påtagligt sätt. Det har blivit mycket uppskattat på sjukhuset. Det har också uppmärksamats av organisationen ”Projekt liv” som stöder svårt sjuka barn. Den föreningen är bra på att samla in pengar och de har föreslagit att vi sprider vårt initiativ också till andra sjukhus i trakten.”

“Herren har hopp och framtid för oss, det är jag övertygad om. Vi kan tänka på folket i fångenskap i Babylon och påminnas om hur viktigt det är att hållas vid liv. (Jer 29:4-14) Kristider har ofta visat sig vara tider då Guds folk lärt sig förtrösta på Gud och handla på ett nytt sätt. Framtiden må vara dunkel, med Gud är i framtiden och han utför sitt verk.”

Mitt personliga hopp inför det nya året är att vi fortsätter att uppmuntra, stödja och tala väl om varandra, och att vi finner nytt fotfäste, omorienterar oss och återupptäcker vad det betyder att få vara med i Guds mission. Krisen har tvingat oss ut ur vår bekvämlighetszon, att pröva nya vägar, upptäcka att kyrkan är mer än vi anade och att Kristus alltjämt använder oss att förmedla sin kärlek och frälsning till världen.

Till sist ber jag er att be för distriktsföreståndarna och för mig i våra uppgifter som ledare.

Biskop Christian Alsted

En temperatur där nyfödda trivs

Guds rike handlar om sådd och skörd och alla som sysslat med sånt vet att temperaturen är väldigt avgörande om man vill få saker och ting att växa. Vi sår inget i jorden när snön faller i december, vi sår på våren då värmen kommit och jorden mjuknat. Detsamma är principen i det andliga arbetet, tror jag.Läs mera »
05.07.2022 kl. 14:38

Är det konstigt att man längtar bort nångång

Att kunna var nöjd med det man har är en stor konst. Finlands folk verkar vara världsbäst i det. I varje fall tror jag att den förmågan är en biträdande orsak till att Finland toppar listan över de lyckliga länderna i världen. Clash’s gamla hit ”Should I stay or should I go” är en annan sida av samma sak. Har jag nånting för att stanna kvar där jag är eller är det lika bra att jag ger mig av? Det handlar om livet – och evigheten!Läs mera »
23.06.2022 kl. 19:19

Hur mår våra odlingar?

För mej har, under de senaste åren, en av de stora upptäckterna vad gäller ord och deras betydelse varit ordet kultur. Ordet för kanske tankarna till skapande och musik, konstverk och skönheter, men kultur kommer från latinets cultura och betyder faktiskt odling.Läs mera »
03.06.2022 kl. 08:18

Fånga Andens vind

“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.Läs mera »
27.05.2022 kl. 22:17

Glastaket

Ett glastak är en metafor som används för att beskriva hur svårt det är för kvinnor att nå toppen i yrkeslivet och på en del andra områden. Och detta trots att vi menar oss leva i ett samhälle som står för likabehandling och allas lika värde! Men det finns också ett annat glastak, lika osynligt och minst lika effektivt. Nämligen det som gör att ingen ”normal och vettig” människa förväntas tro på något annat än det som kan vägas och mätas och omfattas av det egna förnuftets kapacitet.Läs mera »
19.05.2022 kl. 23:17

En bön med potential

För lite mer än 30 år sedan läste jag en bok som verkligen lärde mig något. Insikten sitter ännu kvar. Det var Larry Leas ”Bara en timme” (Salt & Ljus 1987) och handlar om hur man ber bönen Fader vår på ett annat sätt än det vanliga. Istället för att snabbt, på en minut, be genom den beskriver Larry hur man kan be genom de ämnen som Fader vår innehåller och göra bönen till något mycket mer än en snabbis. Jag har inte kvar boken (tyvärr) så därför kan jag eventuellt missa något nu när jag skriver om den. Men du får huvudtanken.Läs mera »
12.05.2022 kl. 16:55

Små men viktiga steg framåt för den nya livsgemenskapen i Vanda

Många kyrkoforskare beskriver dagens Europa som en efterkristen kontinent. Med det avses att Europa för andra gången i sin historia har blivit ett missionsfält. Många människor känner inte Gud och deras band till kyrkan är svagt. Så är fallet också i Finland där många människor – trots medlemskap i kyrkan – i praktiken är fjärmade från den kristna tron. Det finns bred enighet inom olika kristna rörelser om att det behövs nya grepp för att nå de här människorna, men hur?Läs mera »
29.04.2022 kl. 12:24

Café öppet tre dagar varje vecka

I skolan där jag jobbar finns ett stort och fint lärarrum. Alldeles i början av vårterminen kom tre glada tjejer från klass 8 A och satte upp fina affischer på flera ställen: ”Café öppet måndagar, onsdagar och fredagar! Kom och njut av olika läckerheter! Då stöder du också vår klass! Billiga priser – också möjligt att skriva på en skuldlista!” Jag satt där och såg deras iver. Läs mera »
29.04.2022 kl. 08:10

Det där med mössor...

I skrivandets stund är vi i april och det blir så småningom dags att avsluta säsongen att använda mössa och ta fram kepsarna istället. Eller att använda en tunnare ”pipo” (som vi säger i Österbotten) som är gjord av bomull istället för tjocka vintermössor. På hösten köpte jag en ny vinterjacka och i samma veva förnyade jag också vintermössan eftersom de var på specialpris. Det var roligt att ha en fräsch mössa med lite glitter på istället för den gamla jag hade tidigare.Läs mera »
22.04.2022 kl. 09:29

Det händer i tystnaden

Vi lever i en ordrik, verbal tid och det finns bakgrundsmusik och underhållning lite överallt. Det har fått mig att mer och mer uppskatta den välsignade tystnaden. När jag var liten och sjöng i kör lärde vi oss: ”All musik börjar med tystnad”. Så tänker jag fortfarande. Allt välsignat börjar ofta med tystnad.Läs mera »
15.04.2022 kl. 14:21

Örnen och boet

Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.Läs mera »
05.04.2022 kl. 11:29

Dröm med mig

Jag slötittade på en del av svenska eurovisionsfinalen. Men jag blev klarvaken när det kom till mellanakten. Vanligtvis är det ett humoristiskt shownummer som är lätt att klara sig utan. Men den här gången stod den unga svenska poeten Sara Nazari och framförde det hon kallar Spoken word. En tre och en halv minuter lång dikt rakt upp och ner utan åthävor! Den hette visserligen Dröm med mig, men hon stod för det enda som hade med vår vardagsverklighet att göra i en enda lång kväll av glitter och verklighetsflykt.Läs mera »
25.03.2022 kl. 10:25

Frid Vänner!

Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.Läs mera »
18.03.2022 kl. 08:21

Överraskad av Gud?

Det kan ta tid att lära känna Guds röst. Samuel fick samma tilltal tre gånger. De två första gångerna trodde han att det var prästen Eli som ropade på honom. Eli gav pojken det goda rådet att han skulle gå tillbaka till sin sovplats och be om att få tilltalet på nytt. Det säger oss något om Guds tålamod och goda pedagogik. Läs mera »
03.03.2022 kl. 10:38

Seriously?

Seriously? Menar du det? Riktigt på allvar? Läs mera »
26.02.2022 kl. 10:56

Om att använda sin plattform

Jag gillar Greta Thunberg. År 2020 gav hon en intervju i National Geographic och sa bland annat: ”Alla resurser jag har kommer att försvinna en dag. Jag kommer inte att vara den här personen länge. Snart tappar folk intresset för mej och jag kommer inte att vara berömd längre. Då måste jag göra nåt annat. Så jag försöker använda den här plattformen så länge jag har den”. Läs mera »
17.02.2022 kl. 21:24

Varför är inte våra kyrkor fullsatta?

Jag går i kyrkan varje söndag – vissa söndagar predikar jag och andra inte, men jag går i kyrkan alla söndagar. Jag går i kyrkan också de söndagar jag inte har lust. Varför gå i kyrkan? Varför? För att jag behöver det. Gudstjänsten är en central del av mitt liv – att vara i Guds närhet, lyssna till hans ord, be och ta emot nattvarden. Läs mera »
13.02.2022 kl. 15:16

En stilla bön

5 år är han min son. Han är frågvis och en riktig svamp. Med svamp menar jag en som samlar på sig mycket kunskap, suger in allt han hör och lär sig. Han vet mycket. Han kan mycket.Läs mera »
04.02.2022 kl. 18:34

Varför hade ingen bråttom?

Jag var på gudstjänst i Borgå i söndags och lade märke till en intressant sak. I slutet informerades vi om att det traditionsenliga kyrkkaffet var inställt. Coronarestriktionerna tillät oss att hålla gudstjänst, men inte att ha en samling där vi satt mitt emot varandra runt bord och utan masker. Det var inte svårt att acceptera, men ingen skyndade sig hem. Alla hittade någon som vi gärna ville hälsa på och prata en stund med. Några kom överens om att gå och köpa ”take away” och kom tillbaka för att äta sin lunch tillsammans. Jag skulle iväg till en ny gudstjänst i Lovisa, men inte heller jag gjorde mig någon brådska. Hur kom det sig?Läs mera »
28.01.2022 kl. 10:03

Förnyelse efter urkristet mönster

Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.Läs mera »
21.01.2022 kl. 09:19