Frid Vänner!

18.03.2022 kl. 08:21
Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.

Frid, det är ju ett ljuvligt ord som i sej förmedlar sin egenskap. Frid är harmoni, Shalom. Det är trygghet, tillit, tillförsikt. Frid är något vackert. T.ex i ett vackert landskap kan vi uppleva frid. Frid är också startpunkten för något nytt, en bas för kreativitet.

Främst av allt är frid något som Jesus är, har och som han ger oss. I Joh 14:27 säger han: ”Frid lämnar jag efter mej åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” ”Min frid”, säger Jesus. Det är som en karamell att suga på, begrunda och ta in.

Ibland säger vi att ”nu ska vi stilla oss o be”. Gud är suverän, han kan möta någon i en bil i hög fart. Men det vanliga är att när vi stillar ner oss och ber, söker Gud talar han till oss. Då finns det liksom förutsättningar för att vi ska höra honom och att det han säger ska sjunka in i oss.

Att behålla friden är en utmaning. Ett favoritbibelställe för många av oss är Fil 4:4-8. Verserna 6-7 går såhär: ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid som övergår allt förstånd bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Här får vi ett koncept för att behålla friden, att i bönen barnsligt säga: ”Pappa jag vill ...” och veta att han lyssnar och handlar. Här nämns också den övernaturliga friden, Guds frid. Den bevarar våra tankar i Jesus. Då bevaras vi i friden.

Med friden har vi något att tillföra. Vi har ett lugn att se vad som behöver göras. Förhoppningsvis får vi stilla oroliga hjärtan runt omkring oss. Friden får rinna som ett stilla vatten och släcka törst, stilla hunger (både andligt o kroppsligt), uppliva, trösta, ge mod, styrka.

I vår oroliga tid, hur skulle det vara om vi igen började hälsa varandra med FRID när vi möts? Inte slentrianmässigt utan som något vi delar med oss av. Vi skulle först göra oss medvetna om Jesu frid som vi fått som gåva och sedan ge den som gåva, verkligen önska någon fridens verklighet. Då kunde vi få bli fridens redskap för varandra och vidare ut bland alla mänskor vi möter.

Frid Vänner!

Solveig Somero

Mamma till tonåringar

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44

Händer

Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, skriver Pikkis Sederlöf, och leder oss vidare i en reflektion.Läs mera »
14.10.2022 kl. 06:00

Tacksamhet och glädje - en bön

Att få vara tacksam hör till ett positvt sinnelag. Det betyder INTE att livet skulle vara utan motgångar och problem. Kampen kan nog så hård ändå. Med en positiv kampanda får problemen kraft att söka en lösning. Det kallas att växa som människa. Det gör ont att växa och lämna det gamla och komma in en ny fas av livet. Men TACK är ett ord med styrka och hopp.Läs mera »
30.09.2022 kl. 19:55

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Ny serie: Att leda en församling

Hur bygger man en församling för framtiden? En församling som förstår sitt uppdrag, som är varm, modig och klarar generationsväxlingar? Camilla Klockars har varit pastor i över 30 och i en ny serie på Himlen TV7 delar hon med sig av sina erfarenheter. I tio korta avsnitt ger hon nycklar till hur man formar ett andligt ledarskap som är både strategiskt och hållbart.Läs mera »
19.09.2022 kl. 16:28

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Att behålla friden

Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.Läs mera »
09.09.2022 kl. 17:24

Vi är de

Vid ett besök i USA kom jag att samtala med en man som var ganska kritisk mot sin Metodistkyrka. ”Vi är inte längre en väckelserörelse,” sa han, och jag kunde hålla med honom om mycket av det som han menade vi hade tappat bort. Men så sa han: ”Förfallet började med att den Sociala trosbekännelsen kom in i vår kyrka vid förra sekelskiftet.” Det han hänvisade till började med att…Läs mera »
02.09.2022 kl. 07:00

Du - ett lejon?

En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Pojken förstod ingenting. Några veckor senare när han kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’Läs mera »
14.08.2022 kl. 16:30

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26

En temperatur där nyfödda trivs

Guds rike handlar om sådd och skörd och alla som sysslat med sånt vet att temperaturen är väldigt avgörande om man vill få saker och ting att växa. Vi sår inget i jorden när snön faller i december, vi sår på våren då värmen kommit och jorden mjuknat. Detsamma är principen i det andliga arbetet, tror jag.Läs mera »
05.07.2022 kl. 14:38

Är det konstigt att man längtar bort nångång

Att kunna var nöjd med det man har är en stor konst. Finlands folk verkar vara världsbäst i det. I varje fall tror jag att den förmågan är en biträdande orsak till att Finland toppar listan över de lyckliga länderna i världen. Clash’s gamla hit ”Should I stay or should I go” är en annan sida av samma sak. Har jag nånting för att stanna kvar där jag är eller är det lika bra att jag ger mig av? Det handlar om livet – och evigheten!Läs mera »
23.06.2022 kl. 19:19

Hur mår våra odlingar?

För mej har, under de senaste åren, en av de stora upptäckterna vad gäller ord och deras betydelse varit ordet kultur. Ordet för kanske tankarna till skapande och musik, konstverk och skönheter, men kultur kommer från latinets cultura och betyder faktiskt odling.Läs mera »
03.06.2022 kl. 08:18

Fånga Andens vind

“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.Läs mera »
27.05.2022 kl. 22:17

Glastaket

Ett glastak är en metafor som används för att beskriva hur svårt det är för kvinnor att nå toppen i yrkeslivet och på en del andra områden. Och detta trots att vi menar oss leva i ett samhälle som står för likabehandling och allas lika värde! Men det finns också ett annat glastak, lika osynligt och minst lika effektivt. Nämligen det som gör att ingen ”normal och vettig” människa förväntas tro på något annat än det som kan vägas och mätas och omfattas av det egna förnuftets kapacitet.Läs mera »
19.05.2022 kl. 23:17

En bön med potential

För lite mer än 30 år sedan läste jag en bok som verkligen lärde mig något. Insikten sitter ännu kvar. Det var Larry Leas ”Bara en timme” (Salt & Ljus 1987) och handlar om hur man ber bönen Fader vår på ett annat sätt än det vanliga. Istället för att snabbt, på en minut, be genom den beskriver Larry hur man kan be genom de ämnen som Fader vår innehåller och göra bönen till något mycket mer än en snabbis. Jag har inte kvar boken (tyvärr) så därför kan jag eventuellt missa något nu när jag skriver om den. Men du får huvudtanken.Läs mera »
12.05.2022 kl. 16:55