Örnen och boet

05.04.2022 kl. 11:29
Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.

Guds miljö för oss är aldrig boets trygghet, ändå är det inte ovanligt att vi fastnar där och till och med tycker det är det naturliga. Jesaja profeterar: ”...de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar” (40:31). Vi är skapade att våga, att lyfta, att dra vidare. Det ligger inbyggt i oss som troende. Skulle urkyrkan ha prioriterat boet och stillheten i det skulle vi inte vara kristna idag. Istället läser vi om modiga initiativ, resor till nya länder och hjärtan som brinner oupphörligt. Det ligger i vår natur och i vår kallelse att inta nya områden med kraft. Örnen är vår förebild.

Örnen har fantastiska egenskaper och de är dessutom många. Örnen är byggd för att vila på vinden. Den har en fruktansvärt skarp syn: den kan uppfatta små rörelser hos en kanin på mer än två kilometers avstånd. Den kan flyga med en hastighet av 200 kilometer i timmen. På natten kan den se många, många gånger bättre än vi gör i mörker. Den bygger sitt bo på höga höjder med perspektiv och utsikt, inte i någon falsk trygghet nära marken. Och det finns en kraft hos örnen som är fascinerande.

Job, som höll på att drunkna i sina egna tuffa omständigheter och sin frustration sa: ”Jag tänkte då: ’I mitt eget bo ska jag dö’” (29:18). Han var helt klart på väg att fastna där. Vem av oss har inte hunnit tänka så? Men Gud hade andra planer för Job – det sista kapitlet i hans bok är en fantastisk berättelse om återupprättelse.  Den tanken får du ta emot idag. Det finns ingen orsak att förvänta att du ska dö i boet. Du har en framtid och ett hopp. Ställ dej på boets kant och låt vingarna lyfta dej vidare.

Camilla Klockars 

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44

Händer

Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, skriver Pikkis Sederlöf, och leder oss vidare i en reflektion.Läs mera »
14.10.2022 kl. 06:00

Tacksamhet och glädje - en bön

Att få vara tacksam hör till ett positvt sinnelag. Det betyder INTE att livet skulle vara utan motgångar och problem. Kampen kan nog så hård ändå. Med en positiv kampanda får problemen kraft att söka en lösning. Det kallas att växa som människa. Det gör ont att växa och lämna det gamla och komma in en ny fas av livet. Men TACK är ett ord med styrka och hopp.Läs mera »
30.09.2022 kl. 19:55

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Ny serie: Att leda en församling

Hur bygger man en församling för framtiden? En församling som förstår sitt uppdrag, som är varm, modig och klarar generationsväxlingar? Camilla Klockars har varit pastor i över 30 och i en ny serie på Himlen TV7 delar hon med sig av sina erfarenheter. I tio korta avsnitt ger hon nycklar till hur man formar ett andligt ledarskap som är både strategiskt och hållbart.Läs mera »
19.09.2022 kl. 16:28

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Att behålla friden

Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.Läs mera »
09.09.2022 kl. 17:24

Vi är de

Vid ett besök i USA kom jag att samtala med en man som var ganska kritisk mot sin Metodistkyrka. ”Vi är inte längre en väckelserörelse,” sa han, och jag kunde hålla med honom om mycket av det som han menade vi hade tappat bort. Men så sa han: ”Förfallet började med att den Sociala trosbekännelsen kom in i vår kyrka vid förra sekelskiftet.” Det han hänvisade till började med att…Läs mera »
02.09.2022 kl. 07:00

Du - ett lejon?

En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Pojken förstod ingenting. Några veckor senare när han kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’Läs mera »
14.08.2022 kl. 16:30

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26

En temperatur där nyfödda trivs

Guds rike handlar om sådd och skörd och alla som sysslat med sånt vet att temperaturen är väldigt avgörande om man vill få saker och ting att växa. Vi sår inget i jorden när snön faller i december, vi sår på våren då värmen kommit och jorden mjuknat. Detsamma är principen i det andliga arbetet, tror jag.Läs mera »
05.07.2022 kl. 14:38

Är det konstigt att man längtar bort nångång

Att kunna var nöjd med det man har är en stor konst. Finlands folk verkar vara världsbäst i det. I varje fall tror jag att den förmågan är en biträdande orsak till att Finland toppar listan över de lyckliga länderna i världen. Clash’s gamla hit ”Should I stay or should I go” är en annan sida av samma sak. Har jag nånting för att stanna kvar där jag är eller är det lika bra att jag ger mig av? Det handlar om livet – och evigheten!Läs mera »
23.06.2022 kl. 19:19

Hur mår våra odlingar?

För mej har, under de senaste åren, en av de stora upptäckterna vad gäller ord och deras betydelse varit ordet kultur. Ordet för kanske tankarna till skapande och musik, konstverk och skönheter, men kultur kommer från latinets cultura och betyder faktiskt odling.Läs mera »
03.06.2022 kl. 08:18

Fånga Andens vind

“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.Läs mera »
27.05.2022 kl. 22:17

Glastaket

Ett glastak är en metafor som används för att beskriva hur svårt det är för kvinnor att nå toppen i yrkeslivet och på en del andra områden. Och detta trots att vi menar oss leva i ett samhälle som står för likabehandling och allas lika värde! Men det finns också ett annat glastak, lika osynligt och minst lika effektivt. Nämligen det som gör att ingen ”normal och vettig” människa förväntas tro på något annat än det som kan vägas och mätas och omfattas av det egna förnuftets kapacitet.Läs mera »
19.05.2022 kl. 23:17

En bön med potential

För lite mer än 30 år sedan läste jag en bok som verkligen lärde mig något. Insikten sitter ännu kvar. Det var Larry Leas ”Bara en timme” (Salt & Ljus 1987) och handlar om hur man ber bönen Fader vår på ett annat sätt än det vanliga. Istället för att snabbt, på en minut, be genom den beskriver Larry hur man kan be genom de ämnen som Fader vår innehåller och göra bönen till något mycket mer än en snabbis. Jag har inte kvar boken (tyvärr) så därför kan jag eventuellt missa något nu när jag skriver om den. Men du får huvudtanken.Läs mera »
12.05.2022 kl. 16:55