En temperatur där nyfödda trivs

05.07.2022 kl. 14:38
Guds rike handlar om sådd och skörd och alla som sysslat med sånt vet att temperaturen är väldigt avgörande om man vill få saker och ting att växa. Vi sår inget i jorden när snön faller i december, vi sår på våren då värmen kommit och jorden mjuknat. Detsamma är principen i det andliga arbetet, tror jag.

Problemet är att vi människor har en otrolig kapacitet: Vi kan överleva i mycket olika temperaturer. I Sibirien har man uppmätt -65 grader och folk har klarat det. Och 1913 uppmättes +56 grader i Death Valley i östra Kalifornien. Vår skala är med andra ord mycket bred. Detta är kanske också vårt problem, vi kan i princip klara alla möjliga temperaturer, också på församlingsnivå, om vi pressar oss själva och är tillräckligt överlåtna till systemet. Vi kan klara irriterade relationer och dålig stämning. Vi kan klara tung atmosfär och torra gudstjänster. Men när det gäller nyfödda andliga barn är situationen en annan. Småbarn kräver sina temperaturer. Vår kallelse är uttryckligen att se till att nyfödda får växa upp i varma, sköna miljöer.

Det berättas om 1800-tals läkaren Étienne Stéphan Tarnier, som jag återkommit många gånger till i min undervisning, att han såg en äggkläckningsmaskin på en utställning i Paris en gång. På den tiden, efter det fransk-tyska kriget, var födslotalen låga. Étienne fick idén att göra en "äggkläckningsmaskin" för småbarn och han uppfann därför kuvösen. Genom den har många nyfödda barn hållits kvar i livet, även om de kanske fötts för tidigt. Värmen och renheten i kuvösen gör sitt.

En ljum, småtrevlig församling

En viktig text i Uppenbarelseboken presenterar församlingen i Laodikea och de problem den hade med just temperaturen (3:14-20). Den var ljum, varken varm eller kall. Den var kanske lite småtrevlig, på en ytlig nivå var relationerna helt acceptabla, men församlingen präglades inte av någon kärlek eller eld precis. Passionen för Guds rike fattades.

Den hade dessutom överhuvudtaget ingen självkännedom eller bedömningsförmåga gällande läget. Den trodde något helt annat om sej än vad situationen  verkligen var. Gud sa till dem: ”Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken” (3:17). För att korrigera tillståndet och hela församlingen erbjöd Gud bland annat salva att smörja ögonen med så att den skulle kunna se (3:18). Den salvan behövdes för att de skulle kunna få en sann bild av läget.

Undersök temperaturen

Om vi vill se andliga barn födas och hållas vid liv, om vi vill se församlingar växa och utvecklas, då behöver vi först av allt kontrollera temperaturen i de miljöer vi rör oss i. Vi kanske, bildligt talat, klarar sibiriska temperaturer, men en människa som just börjat söka sej närmare Jesus behöver komma till en miljö som är kärleksfull och varm. Annars drar hon iväg från oss och det är helt förståeligt.

Låt oss därför ställa frågan: Hur känns det för en ny att stiga in hos oss? Är stället verkligen präglat av Guds kärlek? Är vi bra på att ta hand om varann? Finns en andlig nöd för människor eller har vi utvecklats till en trevlig liten klubb som inte har så jättemycket att ge rent andligen i denna tid?

När Jesus undervisar om ändtiden tar Han också fram detta gällande temperatur. Han säger: ”...eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta” (Matt.24:12). Ändtiden kommer att präglas av kalla hjärtan. I värsta fall har vi under årens lopp utvecklats till att bli tuffa och sega, människor som klarar svala, dragiga  miljöer, ungefär som man gör i Sibirien. Det kan i sej verka imponerande men jag tror att den egenskapen är mycket alarmerande. Vi behöver söka Gud. Vi behöver få en nöd för våra egna liv. Och jag inkluderar mej själv i den tanken.

Guds välsignelse över din sommar!

Camilla Klockars

 

 

 

 

 

 

 

 

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26

Är det konstigt att man längtar bort nångång

Att kunna var nöjd med det man har är en stor konst. Finlands folk verkar vara världsbäst i det. I varje fall tror jag att den förmågan är en biträdande orsak till att Finland toppar listan över de lyckliga länderna i världen. Clash’s gamla hit ”Should I stay or should I go” är en annan sida av samma sak. Har jag nånting för att stanna kvar där jag är eller är det lika bra att jag ger mig av? Det handlar om livet – och evigheten!Läs mera »
23.06.2022 kl. 19:19

Hur mår våra odlingar?

För mej har, under de senaste åren, en av de stora upptäckterna vad gäller ord och deras betydelse varit ordet kultur. Ordet för kanske tankarna till skapande och musik, konstverk och skönheter, men kultur kommer från latinets cultura och betyder faktiskt odling.Läs mera »
03.06.2022 kl. 08:18

Fånga Andens vind

“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.Läs mera »
27.05.2022 kl. 22:17

Glastaket

Ett glastak är en metafor som används för att beskriva hur svårt det är för kvinnor att nå toppen i yrkeslivet och på en del andra områden. Och detta trots att vi menar oss leva i ett samhälle som står för likabehandling och allas lika värde! Men det finns också ett annat glastak, lika osynligt och minst lika effektivt. Nämligen det som gör att ingen ”normal och vettig” människa förväntas tro på något annat än det som kan vägas och mätas och omfattas av det egna förnuftets kapacitet.Läs mera »
19.05.2022 kl. 23:17

En bön med potential

För lite mer än 30 år sedan läste jag en bok som verkligen lärde mig något. Insikten sitter ännu kvar. Det var Larry Leas ”Bara en timme” (Salt & Ljus 1987) och handlar om hur man ber bönen Fader vår på ett annat sätt än det vanliga. Istället för att snabbt, på en minut, be genom den beskriver Larry hur man kan be genom de ämnen som Fader vår innehåller och göra bönen till något mycket mer än en snabbis. Jag har inte kvar boken (tyvärr) så därför kan jag eventuellt missa något nu när jag skriver om den. Men du får huvudtanken.Läs mera »
12.05.2022 kl. 16:55

Små men viktiga steg framåt för den nya livsgemenskapen i Vanda

Många kyrkoforskare beskriver dagens Europa som en efterkristen kontinent. Med det avses att Europa för andra gången i sin historia har blivit ett missionsfält. Många människor känner inte Gud och deras band till kyrkan är svagt. Så är fallet också i Finland där många människor – trots medlemskap i kyrkan – i praktiken är fjärmade från den kristna tron. Det finns bred enighet inom olika kristna rörelser om att det behövs nya grepp för att nå de här människorna, men hur?Läs mera »
29.04.2022 kl. 12:24

Café öppet tre dagar varje vecka

I skolan där jag jobbar finns ett stort och fint lärarrum. Alldeles i början av vårterminen kom tre glada tjejer från klass 8 A och satte upp fina affischer på flera ställen: ”Café öppet måndagar, onsdagar och fredagar! Kom och njut av olika läckerheter! Då stöder du också vår klass! Billiga priser – också möjligt att skriva på en skuldlista!” Jag satt där och såg deras iver. Läs mera »
29.04.2022 kl. 08:10

Det där med mössor...

I skrivandets stund är vi i april och det blir så småningom dags att avsluta säsongen att använda mössa och ta fram kepsarna istället. Eller att använda en tunnare ”pipo” (som vi säger i Österbotten) som är gjord av bomull istället för tjocka vintermössor. På hösten köpte jag en ny vinterjacka och i samma veva förnyade jag också vintermössan eftersom de var på specialpris. Det var roligt att ha en fräsch mössa med lite glitter på istället för den gamla jag hade tidigare.Läs mera »
22.04.2022 kl. 09:29

Det händer i tystnaden

Vi lever i en ordrik, verbal tid och det finns bakgrundsmusik och underhållning lite överallt. Det har fått mig att mer och mer uppskatta den välsignade tystnaden. När jag var liten och sjöng i kör lärde vi oss: ”All musik börjar med tystnad”. Så tänker jag fortfarande. Allt välsignat börjar ofta med tystnad.Läs mera »
15.04.2022 kl. 14:21

Örnen och boet

Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.Läs mera »
05.04.2022 kl. 11:29

Dröm med mig

Jag slötittade på en del av svenska eurovisionsfinalen. Men jag blev klarvaken när det kom till mellanakten. Vanligtvis är det ett humoristiskt shownummer som är lätt att klara sig utan. Men den här gången stod den unga svenska poeten Sara Nazari och framförde det hon kallar Spoken word. En tre och en halv minuter lång dikt rakt upp och ner utan åthävor! Den hette visserligen Dröm med mig, men hon stod för det enda som hade med vår vardagsverklighet att göra i en enda lång kväll av glitter och verklighetsflykt.Läs mera »
25.03.2022 kl. 10:25

Frid Vänner!

Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.Läs mera »
18.03.2022 kl. 08:21

Överraskad av Gud?

Det kan ta tid att lära känna Guds röst. Samuel fick samma tilltal tre gånger. De två första gångerna trodde han att det var prästen Eli som ropade på honom. Eli gav pojken det goda rådet att han skulle gå tillbaka till sin sovplats och be om att få tilltalet på nytt. Det säger oss något om Guds tålamod och goda pedagogik. Läs mera »
03.03.2022 kl. 10:38

Seriously?

Seriously? Menar du det? Riktigt på allvar? Läs mera »
26.02.2022 kl. 10:56

Om att använda sin plattform

Jag gillar Greta Thunberg. År 2020 gav hon en intervju i National Geographic och sa bland annat: ”Alla resurser jag har kommer att försvinna en dag. Jag kommer inte att vara den här personen länge. Snart tappar folk intresset för mej och jag kommer inte att vara berömd längre. Då måste jag göra nåt annat. Så jag försöker använda den här plattformen så länge jag har den”. Läs mera »
17.02.2022 kl. 21:24

Varför är inte våra kyrkor fullsatta?

Jag går i kyrkan varje söndag – vissa söndagar predikar jag och andra inte, men jag går i kyrkan alla söndagar. Jag går i kyrkan också de söndagar jag inte har lust. Varför gå i kyrkan? Varför? För att jag behöver det. Gudstjänsten är en central del av mitt liv – att vara i Guds närhet, lyssna till hans ord, be och ta emot nattvarden. Läs mera »
13.02.2022 kl. 15:16

En stilla bön

5 år är han min son. Han är frågvis och en riktig svamp. Med svamp menar jag en som samlar på sig mycket kunskap, suger in allt han hör och lär sig. Han vet mycket. Han kan mycket.Läs mera »
04.02.2022 kl. 18:34

Varför hade ingen bråttom?

Jag var på gudstjänst i Borgå i söndags och lade märke till en intressant sak. I slutet informerades vi om att det traditionsenliga kyrkkaffet var inställt. Coronarestriktionerna tillät oss att hålla gudstjänst, men inte att ha en samling där vi satt mitt emot varandra runt bord och utan masker. Det var inte svårt att acceptera, men ingen skyndade sig hem. Alla hittade någon som vi gärna ville hälsa på och prata en stund med. Några kom överens om att gå och köpa ”take away” och kom tillbaka för att äta sin lunch tillsammans. Jag skulle iväg till en ny gudstjänst i Lovisa, men inte heller jag gjorde mig någon brådska. Hur kom det sig?Läs mera »
28.01.2022 kl. 10:03