Att behålla friden

09.09.2022 kl. 17:24
Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.

Medierna basunerar ut ständiga rapporter om krigshot och prishöjningar på det mesta. I samma takt växer stressen och oron hos många. Mer eller mindre tydligt kan man se hur fruktan griper tag om mänskor. Och det vet vi att då brinner stubinen och plötsligt kan det smälla. Många har stor oro och det behövs inte så mycket för att känslorna ska bli för svåra att bemästra. Hur reagerar vi i dethär läget för att inte dras ner i samma hjulspår? Hur kan vi behålla friden? Kan vi möjligen t.o.m. förmedla frid?

I Rom 12:18 läser vi uppmaningen ”Håll frid med alla mänskor så långt det är möjligt och beror på er”. Vi har alltså ansvar bara för oss själva.

För en tid sedan läste jag en artikel där skribenten framförde tanken att vi som är ”världens lyckligaste folk” kunde bli lyckligare. Surprise, surprise! Artikeln handlade om grannsämja. Där framkom många goda råd för hur man kan jobba på att friden ska behållas. Bl.a. uppmanades läsaren att lära känna sina grannar för att skapa ett ”vi” istället för ”vi-de”. Den man känner kan man lättare be om hjälp av och vid behov hjälpa. Vidare föreslogs att man tillsammans håller gemensamma områden snygga o deltar i gemensamma tillställningar. 

Vi kan säkert också överföra en hel del av råden på församlingsgemenskapen, tack Gud för den! ”In view of God’s mercy” som Rom 12:18 börjar på engelska kan vi där ”sätta andra högre än oss själva” vilket Fil 2:3 uppmanar oss till. Alltså att inte ta sej själv för allvarligt utan se andra. Då vi kommer ihåg allas vårt oerhörda värde blir det i konfliktsituationer lättare att tolka allt till det bästa och förlåta varandra. Om vi känner att vi misslyckats här så får vi bara be om förlåtelse, förlåta oss själva och gå vidare.

Har vi ännu något att bidra med i dagens stress och oro? I en omtyckt lovsång sjunger vi:” I’m no longer a slave to fear, I am a child of God” Övers. Jag är inte mera slav under fruktan, jag är barn till Gud. Oro, har den inte ofta sin grund i fruktan? Behöver vi som Guds barn ha oro, fruktan? Mycket förenklat: nej! 1 Joh.  4:18 undervisar oss att ”den fullkomliga kärleken driver ut fruktan”. Jag upplever att här har vi en kvarn som vi gång på gång får tillåta att gå och ett oändligt hav som vi får bada i. Något ska bort och något ska till och det sker inte på en gång. Vi får i bön lämna vår egen oro till Gud, då är vi utlovade frid, och ta emot hans kärlek och omsorg. Det kan vara en utmanande process, därför bilden av kvarnen. Men Guds kärlek som möter och fyller oss är ljuvlig och oändlig, därav bilden av havet.

Många mänskor är idag rädda och kitsliga. Vi får ta till oss goda råd hur friden kan bevaras. Det bästa är ändå att vi får lämna vår egen oro till Gud, bada i hans kärlek och tillåta att kvarnen malar bort oro. Där vi är på den vägen får vi förmedla trygghet och frid.

Solveig Somero

Kvalitet

Det bästa sättet att få någon att känna sig utanför är att börja en samling med att säga: ”Och nu ska vi sjunga en sång som alla kan.” Inga sångböcker, ingen text på storskärmen! Alla kan ju den! Alla utom nykomlingen.” Hen står där och tittar på när alla klämmer i med hög röst och stor glädje. Hen undrar säkert om det var en så bra idé att komma hit. Bara ett exceptionellt bra möte i övrigt kan rädda nykomlingen från ett beslut att aldrig komma tillbaka till denna inåtvända och exkluderande gemenskap. Läs mera »
igår kl. 20:00

Bunden vid en stolpe?

Det lär vara så att om man binder en elefant vid en stolpe så länge elefanten är liten så kommer den att stå där, också senare i livet när den har blivit vuxen. Vanan vid stolpen gör att elefanten lär sig tänka: härifrån kan jag aldrig ta mig lös.Läs mera »
26.01.2023 kl. 15:23

Till vem skrevs sången?

Poesin i våra sånger ska inte underskattas. Vi predikanter kan använda de rätta orden, men poeten har förmågan att hitta de vackra orden i sköna kombinationer. Och skönheten är ett av de sätt som Gud uppenbarar sig på! Läs mera »
05.01.2023 kl. 19:00

För att tända ljus…

I början av december besökte jag Ukraina för tredje gången i år. Situationen blir allt värre och kriget tar hårt på pastorernas och ledarnas styrka. Trots detta pågår ett fantastiskt arbete med gästfrihet för andra ukrainare och omsorg om människor i samhället. I kyrkorna samlas människor för gudstjänst, bönemöten och till och med ungdomsarbete, och där det inte är möjligt att träffas personligen träffas människor på nätet. På grund av de omfattande attackerna mot kritisk ukrainsk infrastruktur är elförsörjningen instabil, ofta avbruten i flera timmar, och på kvällen blir det kolmörkt. Det är farligt att gå i de mörka gatorna i städerna. Läs mera »
30.12.2022 kl. 18:38

En totalförvandling

England 1642. En liten pojke, Isaac, föds i ett hus i Lincolnshire och får en riktigt dålig start i livet. Redan innan han föds dör hans pappa, vilket lämnar hans mamma i ett tufft utgångsläge, rent ekonomiskt. Dessutom är Isaac för tidigt född, vilket gör honom svag och sjuk som barn.Läs mera »
23.12.2022 kl. 20:26

Vi kan ta det så olika

Jag gick på Mannerheimvägen en eftermiddag i december för några år sedan. Julbelysningen på Sokos påminde om att Julen står för dörren. Jag hade just varit i en butik, och jag log för mej själv, eftersom julsångerna hade varit så härliga att lyssna till. På gatan kom tre ungdomar från vår ungdomsklubb ”Basic”. Vi stannade för att byta några tankar. ”Och här går du och julstressar”, sade en av pojkarna. Jag blev häpen.Läs mera »
16.12.2022 kl. 20:00

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44

Händer

Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, skriver Pikkis Sederlöf, och leder oss vidare i en reflektion.Läs mera »
14.10.2022 kl. 06:00

Tacksamhet och glädje - en bön

Att få vara tacksam hör till ett positvt sinnelag. Det betyder INTE att livet skulle vara utan motgångar och problem. Kampen kan nog så hård ändå. Med en positiv kampanda får problemen kraft att söka en lösning. Det kallas att växa som människa. Det gör ont att växa och lämna det gamla och komma in en ny fas av livet. Men TACK är ett ord med styrka och hopp.Läs mera »
30.09.2022 kl. 19:55

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Ny serie: Att leda en församling

Hur bygger man en församling för framtiden? En församling som förstår sitt uppdrag, som är varm, modig och klarar generationsväxlingar? Camilla Klockars har varit pastor i över 30 och i en ny serie på Himlen TV7 delar hon med sig av sina erfarenheter. I tio korta avsnitt ger hon nycklar till hur man formar ett andligt ledarskap som är både strategiskt och hållbart.Läs mera »
19.09.2022 kl. 16:28

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Vi är de

Vid ett besök i USA kom jag att samtala med en man som var ganska kritisk mot sin Metodistkyrka. ”Vi är inte längre en väckelserörelse,” sa han, och jag kunde hålla med honom om mycket av det som han menade vi hade tappat bort. Men så sa han: ”Förfallet började med att den Sociala trosbekännelsen kom in i vår kyrka vid förra sekelskiftet.” Det han hänvisade till började med att…Läs mera »
02.09.2022 kl. 07:00

Du - ett lejon?

En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Pojken förstod ingenting. Några veckor senare när han kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’Läs mera »
14.08.2022 kl. 16:30

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26