Vi saknade en pusselbit till 500-bitars pusslet och hittade den ingenstans, trots att vi sökte överallt. Så vi måste ge upp, rulla ihop pusslet på en rulle och sätta den i förrådet i hopp om att någon gång hitta den pusselbiten. Eller köpa nytt pussel om vi inte hittar den borttappade biten. Det kändes lite surt. Ett pussel blir ju inte fint om ens en pusselbit saknas, de alla andra 499 pusselbitar gör ingen nytta utan den ena pusselbiten.
Min 9-åriga son tyckte att ”Mamma, vi mänskor är ju som pusselbitar i ett stort pussel!”. Så rätt han har. Vi är pusselbitar som passar in i vår familj, vår klass i skolan, vår arbetsgemenskap, vår föreningsverksamhet och framför allt i vår församling. Du är en viktig pusselbit i Guds familj och också i din lokalförsamling. Utan dig är inte församlingen densamma.
Nu är vi i den situationen i många små församlingar att vi saknar pusselbitar. Vi saknar sådana pusselbitar som är redo att vara med att bygga upp det stora pusslet som kallas församling. Det vi kan göra är att be Gud om att hitta de saknade pusselbitarna som får våra församlingar att bilda det pussel Gud har tänkt att det ska vara. Jag tror att Han förmår hjälpa oss att lysa med ficklampa under soffor och vardagsrumsbord, för att hitta de borttappade pusselbitarna.
Jag vill slutligen citera en psalm som är skriven av Eva Norberg Hagberg år 1957, men som ännu är väldigt aktuell:
”Det finns en plats i en kyrkobänk, som är bara bara min. Där är jag i lärjungakedjan en länk, glad går jag ditin”
Tänk på detta nästa gång du gör ditt pussel!
Annika Enlund-Piirto
