Det finns bara ett medel mot sorg...

14.11.2022 kl. 20:14
Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.

Livet är bra, ibland är det rent ut sagt vackert och helt underbart, men det kan också vara smärtsamt. Så är det att leva – livet gör ont, när någon vi bryr oss om och älskar dör.... Men det enda sättet att skydda oss mod sorg och smärta är att inte ha relationer med andra människor och inte älska. Kärleken är värt sorgen, har jag lärt mig.

För några veckor sedan besökte jag ”Petrus och Paulus Garnisons Kyrka” i Lviv, Ukraina, där det är begravning av fallna soldater nästan varje dag. Sorgen finns överallt i kyrkan - affischer med hundratals fotografier av soldater som fallit i kriget och bilder av barn som har förlorat sina fäder. – Det gjorde ett djupt intryck på mig.

Vid ärkebiskop Desmond Tutus begravning sa biskop Michael Nutall: "Sorg är inte ett lidande, en sjukdom eller ett tecken på svaghet. Det är en känslomässig, fysisk och andlig nödvändighet. Det är priset du betalar för kärlek. Det enda botemedlet mot sorg är att sörja,"

Det enda botemedlet mot sorg är att sörja.... och det tar tid, lång tid. Vi sörjer på olika sätt, vissa gråter, andra blir tysta, eftertänksamma, vissa pratar mycket, vissa skapar små ritualer, tänder ett ljus, tittar på bilder och berättar historier. Det värsta vi kan göra är i ett missriktat försök att skydda oss själva eller varandra mot smärtan genom att inte prata med varandra. För den som sörjer finns sorgen där hela tiden – långt efter familj och vänner, har skickat blommor och hälsningar, och det har varit begravning. Livet går vidare för alla som inte är mitt i sorgen.

En kvinna som förlorat sitt barn säger: "Sorgen finns där hela tiden. Ibland är den i förgrunden. Andra gånger är den i bakgrunden. Det är inte meningsfullt, att människor inte längre vill nämna förlusten eftersom de inte vill uppröra mig. Vi är ju ledsna hela tiden. Du måste förstå, att det finns en lätthet och en lycka som är borta för alltid.”

Vid Alla Helgons dag får vi tillfälle för eftertanke, där vi hedrar minnet från de som är döda. Att smycka graven och tända ljus som brinner i höstmörkret från minneslundar och gravplatser är en tradition som engagerar allt fler. Samtidigt har många människor svårigheter med att tala om döden. Vi vill inte erkänna att vi ska dö, även om vi alla vet, att det kommer att hända – vi känner oro och osäkerhet inför döden.  

Men vi har behov av att samtala med andra om döden och om sorgen. Vi behöver någon, som både tryggt kan tillgodose det faktum att sorgen är närvarande och verklig, men som å andra sidan inte låter sorgen fylla allt. En som kan peka på och lyfta fram det som inte hör till sorgen, utan som tillhör livet. 

Vid varje begravning läser jag ur Första Petrusbrevet: Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda.

Det är hopp i sorgen. 

Man säger ofta "vila i frid" när någon har dött, eller på engelska ”Rest in Peace” med förkortningen RIP. Jag har lärt mig att i England säger de ”Rest in Peace and Rise in Glory”, "Vila i fred och stig upp i härlighet" - Vi behöver inte frukta döden, även om den är slutet på livet, som vi känner till det, är den också övergången till livet som fortsätter med Gud. 

Jag går förbi vår vägg med bilder varje dag, när jag är hemma. Och så minns jag de två figurerna Karl och den vita beagle Snobben från serien Snobben. Karl och Snobben sitter på en brygga och tittar ut över vattnet, och Karl, den evige pessimisten säger: ”En dag kommer vi alla att dö.”  ”Ja, svarar Snobben, men alla andra dagar ska vi leva.”

Christian Alsted

Bibelstudium: Motståndet i andevärlden

När du läser det behöver du, för sammanhangets skull, slå upp din Bibel och läsa bibelcitaten innantill. Eftersom jag, när jag läser min Bibel, finner att vi lever i avslutningen av denna tidsålder anar jag varför motståndet för Guds verk är så starkt i andevärlden idag. Det som aposteln Paulus skriver om i /Ef. 6:12/ kan verkligen bekräftas. Det är inte bara ett mänskligt motstånd som bibeltrogen förkunnelse får möta idag, utan ett motstånd från den mörka sidan. Detta motstånd tar sig i uttryck på olika sätt och i olika sammanhang och forum.Läs mera »
31.05.2024 kl. 16:52

Perfect timing

Den här våren liksom alla andra år har jag fascinerats av vitsipporna. Inte bara för den hisnande skönheten i de vita tuvorna och ibland hela fält mellan de ännu kala trädstammarna. Om jag skulle tvingas att göra en rankningslista över de vackraste naturscener jag sett, tror jag nästan vitsipporna skulle ta första platsen. Men det är också tajmingen som fascinerar mig. Det är just nu som vitsipporna har sin chans! Om de inte skulle förstå att dyka upp nu skulle de inte ha en chans. Här handlar det verkligen om ”perfect timing”.Läs mera »
16.05.2024 kl. 08:45

Fahrenheit och Bibeln

Guy Montag är brandman som rycker ut när det kommer alarm om att någon har gömt undan en skönlitterär bok. I det framtida samhället som Ray Bradbury tecknar i sin dystopiska bok Fahrenheit 451 anses det nämligen ohälsosamt att läsa. Brandkårens uppgift är inte längre att släcka bränder utan att bränna upp all litteratur. De som har svårt att låta bli att läsa sänds på omskolning! Bokens titel syftar på den temperatur som behövs för att papper ska brinna. Men vad har det med Bibeln att göra?Läs mera »
10.05.2024 kl. 08:25

Församlingen - en borg och en tillflyktsort

I oktober 2023 var Bernt och jag i Dubrovnik, en stad i Kroatien, där vi bland annat levde nära en stadsmur ca 2 km lång och på sina ställen 25 meter hög. Jag blev oerhört fascinerad av den borgen. Den påminde om beskydd och trygghet.Läs mera »
11.03.2024 kl. 16:35

Tro, hopp och kärlek

Vi står igen inför en ny jul och ett nytt år. De flesta av oss tycker att året rann iväg, medan andra minns tiden som långa ensamma dagar. Läs mera »
21.12.2023 kl. 20:53

Träkorset

Det var i de tiderna som vi var vintrarna i Thailand. De första åren var det bara spännande. Vi bodde i en by utanför Hua-Hin med ett femtiotal andra finländare. I början byggde vi upp vårt lilla finska samhälle, vi planerade och planterade. Vi åt tillsammans om kvällarna på olika små lokala matställen och vi gjorde utfärder på våra mopeder. Läs mera »
07.12.2023 kl. 08:47

Den andra stranden

Det var inte så länge sedan som Lovisa invigde det nya bostadsområdet Drottningstranden, på den östra sidan om Lovisaviken. Den lyckade bostadsmässan i juli gav tusentals besökare möjlighet att bekanta sig med husen och området. Den nya pontonbron förenade västra och östra sidan på ett fint sätt. Planering och förberedelser tog några år.Läs mera »
23.11.2023 kl. 09:11

Knutar och hål på vår stickning?

Jag har nyss börjat sticka en tröja och är alltså helt nybörjare inom detta med stickning. Jag är full av beundran inför personer som klarar av att sticka fina tröjor med invecklade mönster. Läs mera »
17.11.2023 kl. 19:12

Basics för en bra predikan.

En av mina passioner är att försöka träna människor att dela ord från Gud som berör, att predika. Det är ju därför vi är här som Guds folk. Här ska du få mina basics, hoppas du har nytta av dem!Läs mera »
26.10.2023 kl. 21:34
Herrens måltid del II

Bordet är dukat

När lärjungarna kom fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Matt 26:17 var det den naturligaste sak i världen. Det var ungefär som när vi frågar våra vänner emot slutet av året: Var ska ni fira jul i år? Det var en del av samhällets och människornas årsrytm. Och det representerade grunden för det judiska samhället. Jesus hade dessutom något speciellt i tankarna för den här påskmåltiden, sin sista måltid (The Last Supper).Läs mera »
02.11.2023 kl. 08:48
Herrens måltid del I

Vad handlar det om?

I Lutherska kyrkan firas det varje söndag. Många frikyrkoförsamlingar firar det en gång i månaden, gärna första söndagen i månaden. Alla vet att det är nattvarden och kan konfirmationssvaren på frågan om vad det är. Men faller den bort en månad i en metodistförsamling verkar det inte vara någon som saknar den. Och ju längre man funderar desto mer osäkra blir svaren. Vad handlar det egentligen om?Läs mera »
27.10.2023 kl. 08:47

Vilka tankar får slå rot?

I vår hjärna far flertalet tankar genom systemet, varje dag. Du och jag bestämmer vilka tankar som får utrymme i oss. Tankarna är början på allt.Läs mera »
20.10.2023 kl. 14:42

Uthållighet

Uthållighet är ett svårt ord. Speciellt om man är en projektinriktad person. Men Ordet lyfter fram det igen och igen. Låt oss därför se lite på det.Läs mera »
06.10.2023 kl. 11:40

Att gråta och få bli tröstad

För de flesta av oss är livet inte alltid roligt eller enkelt. Ibland händer sånt som gör oss ledsna eller kanske hotar knäcka oss. Vi ser detsamma i urkyrkan, ofta i en mycket värre form. De är med i ett framgångsrikt arbete men omständigheterna är ytterst krävande. Apostlarna förföljs och dödas på grund av tron. Läs mera »
14.09.2023 kl. 10:20

Det som måste förändras

Vi längtar efter att se Guds rike beröra människor. För mig är den avgörande tanken: I allt det vi gör som församlingar: vad kan och bör förändras, med jämna mellanrum, för att vi ska kunna vara ett attraktivt, fungerande och effektivt redskap i Guds rike? Vad måste bevaras orört för att inget avgörande skall gå förlorat? Läs mera »
14.08.2023 kl. 15:02

På knä

Där jag vanligen rör mig ser jag inte ofta människor på knä i bön. Men under våren började tanken attrahera och jag kom tillbaka till den många gånger. Och jag tänker på uttrycket: ”Kneeling to pray often is what gives you the strength to stand”. På svenska ungefär: Bön du gör på knä ofta ger dej kraft att stå.Läs mera »
20.07.2023 kl. 09:12

Äntligen funnen!

I augusti för snart tre år sen åker kollegan Jori, som också är pastor, till nationalparken i Tiilikkajärvi i mellersta Finland för att få uppleva fyra dagar av ensamhet och tystnad i vacker natur innan semestern är slut och arbetet igen sätter igång.Läs mera »
22.06.2023 kl. 09:06

Du hinner inte?

I Bibeln finns flertalet allvarliga texter, en av dem har jag levt med under en längre tid nu. Överlag tycker jag att det kan vara bra att stanna hos en text en tid så att så många aspekter som möjligt får tala. Det finns nämligen ofta mycket mer i ett bibelord än det vi de första gångerna ser.Läs mera »
25.05.2023 kl. 13:59

Guiden

Det händer allt som oftast att en av stadsdelens guider kommer gående uppför backen till Kristuskyrkan i Främre Tölö i Helsingfors. Efter sig han en grupp intresserade människor, alla med blickarna uppåt utefter den typiska arkitekturen från sent 1920-tal. Guiden pekar och förklarar historien och vad som är vad. Och efter en stund går de vidare. Det är bra att ha en guide i livets villervalla – både för att upptäcka rikedomarna och för att hitta rätt! Det leder mina tankar till ett guldkorn…Läs mera »
12.05.2023 kl. 20:00

David och grottan

Adullams grotta, en plats som nämns i första Samuelsboken, låg i Juda bergsbygd, i ett ingenmansland mellan Juda och filistéernas område. Det var ett underjordiskt grottsystem av kalksten ca 10km från Betlehem. Grottan låg på en höjd, omgiven av landskapet.Läs mera »
28.04.2023 kl. 11:24