Vi tar det svenska ordet distraktion eller att bli distraherad. Ordet kommer från latinets distrahere och kan översättas till ”att dra isär”. När en distraktion skapas i en människas liv är det något som drar henne från det hon egentligen skulle syssla med.
Att vara troende, dessutom år efter år, är som att springa ett långlopp och då blir fokus och målmedvetenhet viktigt. Det är ju inte meningen att man ska dras bort från loppet på ett sådant sätt att det avslutas i förtid. Oavsett om det värker i kroppen, tröttheten hotar och målet för stunden känns ouppnåeligt behöver man lära sej att fortsätta springa med fokus inställt på nåt annat än värken och frustrationen. Det kräver, med andra ord, en viss målmedvetenhet, koncentration och disciplin.
I Hebreerbrevet 12 i Bibeln finns ett intressant ord om att springa sitt lopp. Det står: "När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst på Jesus...”
Bilden som tecknas är: När du och jag springer vårt lopp – och då tänker jag inte på maraton eller andra liknande lopp utan på livet med alla dess utmaningar och tuffa vändningar, då är vi omgivna av dem som gått före oss, som redan sprungit sina lopp, och som hejar på oss som nu springer. Det stod ju att vi är omgivna av en sky av vittnen. Det grekiska ord som används här för det som översatts till svenskans ”vittnen” är ordet ”martyr”. Författaren ser oss alltså – bildligt talat - omgivna av martyrer, av såna som tidigare sprungit sina lopp och redan hunnit i mål, kommit hem på andra sidan.
Med andra ord: idag, när du springer ditt lopp som förvisso kan vara ack så krävande beroende på omständigheterna får du tänka på detta: Du är inte ensam. Hela himlen backar upp dej. Dessutom tror jag att gränsen mellan himmel och jord sist och slutligen är ganska tunn. Många är de situationer i Bibeln då himlen liksom bryter igenom, mitt i det vardagliga, när man minst väntar och anar det, och mänskor får uppleva att de inte är glömda och att de inte är ensamma i sina lopp. Det kan också hända oss idag. Ett tu tre blir himlen lite synlig. Välsignad dag!
Camilla Klockars
