Samma kväll han anländer händer detta: På stranden träffar han en äldre man från orten. Mannen väntar på sin vän, en annan man i samma ålder, som gått för att hämta en båt från den norra delen av nationalparken, ca 10 km längre bort. Jori och mannen samtalar en stund och skiljs sen.
Timmarna går. Långt senare på kvällen träffar Jori mannen igen och då kan de konstatera: Han som gick för att hämta sin båt är fortfarande borta. Något måste ha hänt? De besluter sig för att involvera polisen som startar sitt sökande, dock utan framgång den natten. Nästa dag fortsätter projektet. En utmaning är att den försvunne mannen har diabetes och en minnessjukdom.
Sex eller sju polispatruller är snart igång. Röda Korset och gränsbevakningen är där. En helikopter surrar också i området och man söker mannen med värmekamera. Ett stort antal frivilliga från en hundra kilometers radie är engagerade. Sent på kvällen kommer sedan meddelandet: man har hittat mannen efter 36 timmars sökande! Fantastiskt! Han lever och är i förhållandevis gott skick.
Varför berättar jag detta? I Lukas 15 delar Jesus en motsvarande historia om en herde som lämnar sina 99 får i öknen och satsar allt för att hitta det får som är försvunnet. Berättelsen lär oss mycket om hur Jesus prioriterar. Han lämnar allt för att hitta den försvunne. Han har också ett hjärta för varje enskild individ och han har höga tankar om varje människas okränkbara värde. Vi ser det gång efter annan i evangelierna.
Mannen som försvann i nationalparken var på ett sätt en nobody. Inte många av de som var involverade i sökandet hade någon personlig koppling till honom. Många av de Jori talade med tänkte att mannen knappast skulle hittas levande. Ändå var alla dessa människor redo att söka och göra sin del för att kanske få uppleva ett positivt slut på berättelsen. Massor av pengar, tid och energi satsades på polisbilar, på anställda, på helikoptern och mycket annat. När mannen sedan hittades lär överkommissarien och många andra ha gråtit.
Jag är fortfarande starkt berörd av storyn. Tänk om vi i våra församlingar hade samma hjärta för alla dem som ännu inte är där. Tänk om vårt fokus låg på dem och inte på oss själva.
Camilla Klockars
